Den här veckan valde jag att åtminstone försöka fokusera på vad maktlöshet innebär för mig. Jag tänkte att jag måste själv förstå vad det betyder för mig, vad innebär det, hur ser den ut, hur känns det? Jag måste ha förståelse om maktlösheten innan jag kan försöka påverka den, innan jag kan ta ett steg i en annan riktning. Jag har alltså försökt att förstå min egen utgångspunkt. Något som jag känner kan appliceras på mycket i livet, speciellt utbildning. Så jag känner att det har en väldigt relevant koppling till min egen roll som lärare. Med andra ord skulle man kunna säga 'proximal utvecklingzon', jag kan inte hjälpa min elever vidare om jag inte vet var de står.
Det har emellanåt varit lättare sagt än gjort. Det har stundvis varit svårt att försöka gestalta maktlösheten, att se den, då den ofta bara har gett mig tomhet. Jag hade kunnat lämna ett helt vitt papper och det hade i mångt och mycket representerat hur min maktlöshet har känts. Men jag har pushat mig själv, jag har försökt ta till mig mycket av de tips jag fick på handledningen förra veckan. Jag använde mitt resande och fick genom det en ny inblick i vilken färg och form maktlösheten hade. Det är inte bara tomt, det kanske egentligen känns tomt för att det alldeles för mycket som pågår för att kunna processa. Tillslut så kom det till mig att för mig handlar det mycket om färg och inte så mycket form och färgerna är gärna hämtade från solnedgångar. Något som kan kännas som slutet, som bara leder till mörker men som samtidigt är något så otroligt livfullt och vackert! Jag använde mig även om tipset att använda stora penslar, vilket jag fann givande då det hjälpte mig att inse att maktlösheten för mig inte har någon specifik form, och det är inget fel med att skapa utan form! Jag har verkligen testat att skapa med känsla och inte tanke den här veckan.
