Den här veckan har varit intensiv, ibland har jag undrat om jag verkligen hängt med. Jag har dock också haft väldigt roligt och jag tycker att jag lärt mig en massa nya saker. Att få testa något helt nytt så som Stop Motion öppnade mina ögon för nya sätt att uttrycka mig på, och även om jag hade problem och det var svårt under själva workshopen så är jag ändå glad att jag kämpade på och fick ett resultat. Jag anser också att workshopparna har gett mig en hel del material som jag kan använda i min egen roll som lärare, olika övningar och sätt att tänka på som kan appliceras i klassrum, ibland kan jag tycka det är svårt att tänka att jag faktiskt ska stå där en dag, där framme och vara läraren. Men genom de övningar vi gör så känner jag mig mer redo för varje dag, det känns som att jag fyller en ryggsäck med allt som jag kan behöva för min lärarroll och det känns tryggt att bära på den. Något som jag verkligen uppskattade den här veckan var litteraturseminariet. Jag var lite orolig först, då sådana seminarium på Pedagogen inte var särskilt givande eller uppskattade. Jag blev dock glatt överraskad! Jag kom dit ganska osäker, jag hade läst de kapitel vi skulle men jag tyckte att jag verkligen inte hade förstått vad "den modesta estetiken" och de andra begreppen innebar. Att då få jobba med dem på ett mer visuellt sätt var så givande! Bara efter övningen där vi fick placera ut lappar på golvet för att försöka förklara begreppen gav mig en sorts "aha-upplevelse". När jag kunde se orden framför mig i former som representerade deras funktion så blev allt så mycket tydligare. När vi sedan även fick presentera begreppen som karaktärer så blev det nästan glasklart, jag gick hem med lätta steg, det kändes så skönt att faktiskt ha förstått vad det handlade om. Seminariet gav mig också en större förståelse för nyttan att jobba visuellt i skolan, jag tänkte på min egen skolgång och kände att det fanns mycket som hade kunnat vara så mycket enklare om mina lärare hade använt mer visuella metoder. Alltså fick jag mer bra kunskap att lägga i min ryggsäck, jag vill också arbeta visuellt - jag vill ju att de elever jag har verkligen ska förstå det jag lär ut, så varför inte arbeta visuellt då det bevisligen kan ge så mycket mer än bara rader med text? Även om veckan varit intensiv, och jag kanske inte varit helt på topp så är jag otroligt nöjd med den. Det har varit så givande att jag knappt har velat gå hem, jag känner mig redan mycket tryggare i min lärarroll.
Vi hade fått i uppdrag att välja ut något slags verk på ett museum eller en utställning. Jag fastnade för självporträttssamlingen på Göteborgs Konstmuseum. Jag tyckte det var fascinerade att det var så stor variation i hur konstnärerna hade valt att framställa sig själva, allt i från teknik till färger och poser. Jag började fundera på att man ändå lägger en bit av sig själv på canvasen, speciellt vid ett självporträtt, man försöker visa något av sig själv. När jag började spinna vidare på den tanken så började jag fundera på det att ibland får verket eget liv, man kan ha försökt visa något specifikt men av någon anledning är det något annat som kommer fram. Jag försökte fånga detta i min lilla serie, kvinnan har försökt framställa sig själv på ett viss sätt i sina porträtt men andra delar av henne har sipprat in i duken och kommer till liv när hon inte tittar.
Ja för det första kan det nämnas att jag älskar museum, och jag älskar konst så det här är kanske så nära perfektion som man kan komma i min åsikt. På Göteborgs Konstmuseum finns en stor samling konstverk utav alla olika slag! Det finns skulpturer, oljetavlor, akvarell och det finns modernt och klassiskt, ja det finns lite av allt kan man säga. För min egen del så var det just hallarna fyllda med de klassiska verken som fångade min uppmärksamhet, troligtvis för att det är de tekniker som jag verkligen vill lära mig! Jag blev alldeles uppslukad av ett konstverk som sträckte sig från golv till tak som skildrade en armé på marsch, jag kunde knappt förstå hur konstnären ens hade orkat att måla allt, alla detaljer och alla färger, jag blev helt hänförd! Eftersom jag inte gick själv utan hade sällskap av Sandra och Ninja så tog vi möjligheten och diskuterade många konstverk under tiden vi beskådade dem. Vi pratade om vilka som tilltalade oss och varför, vilka tekniker som vi tyckte var intressanta och vi pratade även en del om vad vi trodde vissa verk ville förmedla. Vi tog också chansen att vara lite kritiska och uppmärksammade att majoriteten av verken är skapade av män, samt diskuterade vi en del om hur kvinnor porträtterades i verken. Det var specifikt ett verk som vi fastnade vid som visade en grupp med män vid något firande tillfälle, det fanns även två tydliga kvinnokaraktärer med som var placerade i förgrunden. Till tavlan fanns en beskrivning som namngav alla männen i bilden, kvinnorna däremot var enbart benämnda med ordet "modell". Hade man alltså känt behovet av att stoppa in ett par kvinnor i bilden bara för att de skulle finnas där? Jag kan säga att till en början blev jag nästan lite skrämd av att gå bland alla dessa mästerverk, jag kände mig lite obefintlig när jag stirrade på tavlor av Monet och Picasso. Det vändes dock ganska snabbt och jag fylldes istället av inspiration och skaparlust, jag kände att jag ville springa hem och bara testa en massa nya saker, se om jag kunde använda något utav det jag sett i mitt eget skapande - kanske skapa stämning med färger som Monet? Jag är otroligt glad över att jag gick till konstmuséet - även om jag var helt slut när jag kom hem, alla intryck tog ut sin rätt. Det var det dock värt, jag tror inte jag känt mig så här inspirerad och driven på länge, att gå i de otroligt vackra hallarna var som att se alla möjligheter jag har lägga ut sig framför mig - nya vägar öppnade sig och jag är spänd på att se vart dem kan leda, jag ser ärligt talat fram emot att kämpa med att lära mig nya saker, kanske misslyckas ibland men att försöka igen och igen, som man säger: ta ett steg i taget! Röda Sten Konsthall - 28/1
Jag hade inte alls tänkt att gå till Röda Sten utan det var något som bara hände då jag var i närheten. Jag hade därför ingen aning om vad det var för utställning som pågick utan jag fick helt enkelt bli överraskad. Det visade sig att det var en utställning av Carlos Motta kallad 'For Democracy There Must Be Love'. Den här utställningen var dock inte särskilt inspirirerande eller intressant för min del. Det var inget som drog mig in eller tilltalade mig, jag fick ingen lust att stanna och titta närmare och fundera. Något som jag tycker är så synd då de ämnen Motta jobbar med är otroligt viktiga och relevanta. Det fanns en del i utställningen som jag i alla fall tyckte var lite mer lockande än de andra delarna och det var hans små miniatyrfigurer - kopior av religiösa symboler från Latinamerika. Jag tror att de tilltalade mig då jag kunde dra kopplingar till mitt intresse för mytologi och det fanns stora likheter till Nordisk mytologi och dess symboler.
Hasselblad Center - 28/2
Det var ren slump att jag gick på denna utställning, jag gick till konstmuséet för att köpa böcker och såg då att denna utställning tillkommit. Det var en fotografiutställning av vietnamesisk-amerikanska fotografen An-My Lê. Jag är glad att jag hamnade på just denna utställning då den tilltalade mig otroligt mycket. Den behandlade olika konflikter och visade olika vinklar inom krig och militär. Jag är fascinerad av historia och då gärna krigshistoria, jag är dock inte speciellt insatt i t.ex. Vietnamkriget så att se hennes fotografiska tolkningar av det var mycket intressant. Jag blev mycket mer känslomässigt tagen än vad jag trodde när jag först gick in. Att se alla dessa soldater och människor på hennes klara foton gjorde allt så verkligt, det kändes som att jag var där. Jag uppskattade också just hur hennes foton såg ut, jag kunde se skönheten i dem utan att se själva motivet eller berättelsen bakom. Det var någon sorts klarhet och styrka i varje foto som stog för sig självt på något vis.Jag tycker att arbeten som An-My Lê's är viktiga, vi talar om att vi som lärare måste vara öppensinnade och se flera vinklar och även lära våra elever detsamma, An-My Lê's foton ser jag som något man definitivt kan använda just för att påvisa detta. Vi blir matade med bilder av konflikter genom media, men det är bara en skildring, en vinkling, vi måste ta till vara på de tilfällen då vi kan få en annan bild av sanningen.
Introduktion till samtidskonst och konstteori -2/3
Vi hade en föreläsning samt ett seminarium som behandlade dessa ämnen. Dock så användes samtidskonsten mer som ett verktyg för att förklara och undersöka vad konstteori innebär. I vilket fall som helst så tyckte jag att det var intressant. Vi talade en del om vad samtidskonst innebär/innehåller - att tidsperioden är efter 1960-talet och framåt och att det i mångt och mycket handlar om postmodernism till exempel. Innan detta tillfälle visste jag verkligen ingenting om samtidskonst, jag har ju sett verken och hört talas om konstnärerna men jag har aldrig haft någon uppfattning om vad det verkligen handlar om. Efter föreläsning hade jag en bättre förståelse om att postmodernism och då även samtidskonst är emot kanon/värden/sanningar och är kritisk till tanken på objektivitet - så som Olle sa: allt är relativt och subjektivt, det finns inte bara en sanning. Jag må inte vara insatt eller överdrivet intresserad av samtidskonst och dess många former - performance, landart, graffiti etc - men jag ser helt klart vikten av den och varför den uppstod. Mycket av det som postmodernism står för tycker jag är viktigt att tänka på och det ger en viss frihet i ens skapande - vidare så betyder detta att samtidskonst ofta är en mycket bra grund för diskussion och då även konstteori - vilket var vad vi gjorde på seminariet.
Vi delades in mindre grupper där vi sedan även blev delade i två sidor - för och emot/ positiv och negativ - som vi sedan varierade så att alla fick testa. Utifrån olika verk inom samtidskonst så skulle vi agera ut detta, att vara för eller emot verket och varför. Många intressanta tankar dök upp och det var svårt att vara enbart negativ eller positiv utan vi ville gärna flyta in i någon sorts medelpunkt - men det är väl egentligen ganska självklart att det blir så, världen är inte bara svart och vit så varför skulle våra diskussioner vara det med? Jag kunde helt klart se nyttan av att använda liknande arbetssätt i klassrummet då det är ett utmärkt sätt att t.ex.lyfta aktuella samhällsfrågor eller få eleverna att se saker från nya vinklar. Det är ett bra tillvägagångssätt för att visa elever att det finns gråzoner, eller regnbågar att det inte alltid finns ett rätt eller fel svar något som skolvärlden annars gärna försöker påstå.
Art Nouveau Posters - Masterpieces of Art - Bokreflektion
Jag fann den här boken väldigt intressant och inspirerande. Den gav mig en bra ingång till en stil som jag aldrig läst om tidigare. Jag skulle verkligen rekommendera den om någon är intresserad av Art Nouveau men är ny inom området. Jag skulle dock vilja påpeka att den kan vara lite kämpig att läsa vid vissa stycken. Författaren har en ordentlig genomgång om Art Nouveaus historia och hur samhället såg ut vid den tidpunkt då konststilen började uppstå, man får alltså lite historia-undervisning på köpet. Problemet är att han tycker om att rabbla upp konstnärer och årtal så ibland känns det som att man enbart läser en lång lista med namn, om man vet något om konstnärerna så kan det nog vara mer givande, men som oinsatt kan det bli lite jobbigt. Jag tycker dock att resten av boken väger upp detta! Jag blev glatt överraskad när jag upptäckte att Art Nouveau starkt inspirerats av japansk konst, det kanske inte är konstigt att jag drogs till stilen då jag är ganska besatt av allt med Japan att göra? Att stilen även varit involverad i så mycket mer än bara reklamposters var också något nytt, Art Nouveau kan återfinnas i allt ifrån möbler och tekoppar till arkitektur. Det som fångade mig mest och som egentligen gjorde det komplicerat för mig var kvinnans roll i denna konstform. Jag kände mig nästan lite kluven, å ena sidan så var kvinnans syfte i bilderna att försköna och sälja något, de skulle vara sinnliga och svaga - nästan lika mycket objekt som varan som säljs. Dock fanns det även en annan sida då kvinnornas roll i samhället började skifta, den 'nya' kvinnan dök upp, hon som kunde handla på egen hand och dricka öl eller ta en cykeltur utan att behöva svara till någon annan, dessa kvinnor var också en stor inspiration i mycket Art Nouveaukonst. Jag kände mig alltså både lite arg och lite stolt över de bilder jag såg i boken.
I vilket fall som helst kan jag säga att boken var otroligt inspirerande för mig. Jag är så sugen på att måla egen Art Nouveaukonst och testa de olika tekniker och uttryck som återfinns där. Det är speciellt Alphonse Muchas bilder som tilltalar mig, boken har gjort mig tillräckligt nyfiken för att kolla upp denna konstnär ännu mer.
Cathy Rigby as Peter Pan or The boy who wouldn't grow up
Jag funderade länge över vad min sista del till kulturorienteringen skulle vara. Jag kände att det var lite enformigt och tråkigt att enbart gå på utställningar, även om det självklart är stor variation i själva utställningarna. I mitt yrke som lärare är det meningen att jag ska ge eleverna en bredd inom konst, jag ska visa dem alla möjliga uttrycksformer så jag tyckte det var ganska självklart att även jag själv måste undersöka olika möjligheter. Jag valde därför att se på en musikalföreställning. Jag kunde dock inte se någon live, utan nöjde mig med en DVD-version. Jag ser dock detta som något positivt då det visar vilka möjligheter jag har att ta med dessa uppträdanden in i klassrummet, många av mina elever kommer inte ha möjlighet att gå på uppträdanden live heller, men genom DVD-versionerna kan de ändå uppleva dem. Jag valde att se en uppsättning av Peter Pan, jag har sett många filmversioner och även läst boken en gång i tiden men jag hade aldrig sett en musikal- eller teater-version. Vad jag älskade med uppträdandet var alla kreativa lösningar de hade, Peter Pan är en väldigt magisk historia med barn som flyger och älvor och allt annat magiskt man kan tänka sig. Inget av det existerar ju i verkligheten så jag fann det intressant att se hur de hade löst det, som att ett ljussken kombinerat med pinglande ljud representerade Tingeling. Jag blev förvånad över hur snyggt de fick till det när barnen flög, jag kunde inte se något spår av selar eller trådar som höll uppe dem, det såg verkligen ut som att de flög på riktigt! Jag älskade även de olika scenuppsättningarna, detaljerna var underbara! Som barnens sovrum med leksaker utspridda över golvet och saker upphängda på väggen, eller Peter Pans och de borttappade pojkarnas hem i Neverland. Jag kunde nästan tro att det var en film jag tittade på med specialeffekter och allt möjligt som kan få vad som helst att se verkligt ut, men nej, detta var enbart hantverk! Jag fick direkt en koppling till Vygotskijs 'fantasi och kreativitet i barndomen' och vårt seminarium med Maria. Vi funderade runt fantasi och verklighet, var går gränsen? Jag kände att den här föreställningen är ett utmärkt exempel att använda vid en sådan diskussion, så jag tycker att den mycket väl kan användas som underlag vid undervisning. Den visar upp många olika kreativa uttryck, det är drama, sång, dans, hantverk, måleri, möjligheterna är oändliga! Jag tycker också att Peter Pan är ett utmärkt exempel för att säga att fantasin inte behöver försvinna när vi växer upp, om vi vill kan vi alla behålla vårt inre barn och dess fantasi!
Serieteckning Idag testade vi på att vara serietecknare, något som jag gjort förut men jag fick ändå en helt ny upplevelse då vi fick angripa det på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Först vill jag säga att jag är väldigt tacksam över chansen att faktiskt få lära mig serieteckning ifrån någon som faktiskt håller på med det - Henri Gylander. Jag tyckte det var så givande att få höra om hur det kan vara att arbeta som serietecknare från någon som har erfarenhet av det. Dagens workshop var nog min favorit utav de vi haft än så länge, det var så avslappnat och innehöll många skratt. Jag uppskattade att Henri betonade att det inte handlar om prestationen utan snarare lusten - att ha roligt i skapandet. I den första övningen fick vi alla måla ut 6 rutor på ett papper och därefter fylla i den första rutan med precis vad vi ville - enda kravet var att en pratbubbla med ordet "jag" i skulle finnas med, man hade även lite tidspress - ett par minuter per ruta. Efter detta skulle man skicka vidare papperet och så fick någon annan fylla i nästa ruta som även den hade en regel om vad som var tvunget att finnas med. Så fortsatte det tills alla sex rutor var fyllda och helt plötsligt hade man en serie! Jag gillade verkligen den här övningen för den visade en okomplicerad sida av serietecknande - det behöver inte vara stort och svårt eller hantera tunga ämnen, man kan få det att bli lätt och roligt. Det var kul att se hur historierna växte fram, man hade ju självklart en tanke med figuren som man själv placerade i första rutan och jag tyckte det var så intressant att se hur det kunde ta en helt annan riktning än vad man själv hade trott. Jag gillade också utmaningen i det att man var tvungen att reproducera de figurer som någon annan skapat, man var tvungen att se till att alla förstod att det är samma figur men att man ändå kan lägga sin egen twist på det. Jag fann det även så inspirationsgivande - jag tyckte aldrig det var svårt att komma på vad jag skulle fylla min egen ruta med, det var så härligt att bara titta på rutan innan och sedan vrida och vända det åt vilket håll man än kände för! Jag kan verkligen se användningen av det här i ett klassrum. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att ta bort tyngden av att man "måste kunna rita" eller "jag måste kunna komma på bra historier", här behöver man bara ge en del, du behöver inte kasta ut en komplett prestation på helt egen hand. Det är ett samarbete där man tillsammans kan se att man kan skapa något roligt och fint med enkla medel. Nästa övning var lite mer komplicerad än den första (beklagar kvalitén på bilderna, men jag gav bort originalet så ni får nöja er med mobilbilder). Den här gången så fick alla skriva en kort historia, något som man gjort eller varit med om, det kunde vara precis vad som helst! Sedan fick man ge sin historia till någon annan som då skulle ändra den genom att lägga in lite lögner. Sen skickades den vidare till en tredje person som då skulle illustrera historien i en serie. Jag tyckte det här var otroligt kul då historien man tillslut fick kunde vara hur förändrad och underlig som helst, min hade t.ex. oändliga torn, fastkedjade pappor och dataskärmar fästa vid ansiktet. Återigen tycker jag att det här är en bra övning för ett klassrum då det visar att man kan få en helt vardaglig händelse, att gå till affären t.ex. till ett spännande äventyr genom att bara kasta in ett par ord eller en ny mening. Jag tyckte även om att det blev en liten utmaning för mig då historien innehöll element som jag aldrig riktigt illustrerat, så att försöka komma på hur det skulle se ut och hur kompositionen skulle vara för att meningen skulle komma fram var ganska svårt, men roligt och framförallt lärorikt. Att man även var tvungen att analysera texten och finna kärnan i den eftersom man inte kan illustrera varje liten bit, är också viktigt - genom den här övningen kan elever lära sig hur man kondenserar text och plockar ut det som behövs och det är användbart på flera nivåer inte bara inom serieteckning.
När Kajsa och jag fick höra att temat var drömmar eller mardrömmar så hoppade vi väldigt snabbt på tanken att vi skulle visa vad någon faktiskt drömmer. Men vi ville inte att allt skulle stanna i drömmen utan vi ville även dra in det i verkligheten - resultatet ser ni i filmklippet ovan!
Stop Motion
Den här workshopen fick vi testa att arbeta med något som jag aldrig gjort förut - stop motion animation. Jag har jobbat med annan animering förut men kom aldrig in på stop motion området, så jag såg verkligen fram emot möjligheten att testa det. Jag var dock också lite nervös eftersom jag vet vilket arbete som krävs för att göra just stop motion - det är inte helt enkelt. Jag kan också tillägga att jag inte var speciellt van vid att jobba med krita och en svart tavla heller, så även där fanns det något nytt att testa och lära sig.
Jag jobbade tillsammans med Kajsa och vi var en superbra kombo i min åsikt. Efter att ha fått materialet vi behövde samt temat som vi skulle jobba utefter - vilket var DRÖMMAR/MARDRÖMMAR - så flöt vårt arbete på väldigt bra. Förutom då de problem som dök upp... Eftersom vi inte hade fått någon information innan om att vi kanske skulle ha behövt ha med egna kameror eller bra mobilkameror så var vi lite oförberedda. För min grupp betydde detta att vi fick använda min mobilkamera för att ta våra bilder, vilket inte var något problem till att börja med. Efter att ha kämpat en liten stund med att hitta en Stop Motion app som funkade till android och sedan få upp kameran och resten av utrustningen kunde skapandet börja och det gick hur bra som helst! Vi skissade lite snabbt upp lite stolpar om vad vi ville skulle ske i filmen och även lite om hur layouten skulle se ut. Vi diskuterade även om vi skulle använda oss av bara vita kritor eller använda färg och vilken betydelse färgerna skulle kunna ha om vi valde att använda dem.
Jag tyckte det var så intressant att måla varje bild, ta ett foto och sedan fundera över vad som skulle flyttas, vart det skulle flyttas och hur mycket åt gången etc. Det var mycket att hålla reda på men jag tyckte det var så roligt så allt flöt på väldigt bra. Kajsa och jag hade dessutom väldigt bra kommunikation och var verkligen inne på samma spår om vad som skulle ske i vår film. Det var efter att vi hade jobbat ett tag som vi upptäckte ett problem som kom att göra vårt arbete en aning svårare och som resulterade i att vår film inte alls blev som vi först tänkt... Appen som användes för att göra filmen tog väldigt mycket batteri, och fort! Som nämnt tidigare hade jag ingen aning om att min mobilkamera skulle behövas för just denna workshop så jag var inte alls beredd på att detta kunde ske. Om jag hade vetat hade jag sett till att mobilen var fulladdad, samt tagit med mig laddaren till skolan. Men nu hade vi ingen laddare, vilket resulterade i att mobilen dog. Vi fick tillslut låna en laddare men den orkade inte ge speciellt mycket kraft till min telefon. Dessutom var eluttaget placerat långt bort ifrån vår arbetsplats, detta gjorde att vi fick flytta vår kamera-anordning då och då, vilket resulterade i att uppsättningen inte är 100% på samma plats genom filmen, det är därför bilden hoppar lite ibland. Eftersom bildtagandet avbröts då och då så skapades det också flera små filmfiler i appen, dessa fick jag sätta ihop på egen hand i ett filmredigeringsprogram på datorn.
Filmen fick bli avsevärt mycket kortare och det fick även bli en helt annan story och twist än vad vi hade tänkt oss från början på grund av tidsbristen. Även om vi hade det här problemet så är jag väldigt nöjd. Den nya storyn som vi kom på mitt uppe i problemen tycker jag var väldigt rolig och det kändes bra att vi kunde vända motgången och ändå få ett resultat. Vid dagens slut så kände jag att även om det blev lite stressigt och kämpigt eftersom vi fick slåss mot tiden p.g.a. batteriets livstid så hade jag roligt och tyckte det var otroligt lärorikt, motgångarna gav mig snarare mersmak. Jag vill testa igen, göra mer och jag vill se vad jag kan göra under bättre förutsättningar och med bättre förberedelse!
Jag tycker att just den här workshopen är en som jag definitivt själv skulle vilja testa att ge till en klass. Det är positivt när man kan använda elevernas egna resurser, som t.ex. mobiler. Den har dock också gett mig en tankeställare - att man kan inte helt anta att alla ska ha fungerande mobilkamera, inte ens i dagens samhälle. Om man ska göra en sådan här workshop så känner jag att det är viktigt med god information innan, så att alla kan vara förberedda med kameror, mobiler, laddare etc. Jag tycker att uppgiften är givande på flera sätt då den självklart är kreativ och skapande men det handlar också om t.ex. problemlösning och komposition. Man måste tänka en hel del för att stop motion ska bli rätt - hur ska man göra uppsättningen? Var ska kameran vara placerad? Ljus? Hur ska saker förändras i motivet? Hur många rutor per sekund arbetar vi med? Hur länge just den här uppsättningen ska ske innan vi ändrar till nästa o.s.v. Det är just det att vi ändå har lyckats besvara alla dessa frågor under tiden vi skapade vår lilla film som är det som jag är stolt över, det känns härligt att ha lärt sig så mycket, på en relativt kort tid.
Tanken är att jag här och nu ska försöka beskriva och förklara vad jag gjort den gångna veckan, vad jag upplevt och kanske lärt mig. Det kan låta lätt till en början men för att vara ärlig är jag lite omtumlad så jag är inte ens säker på var jag ska börja. För det första kan jag nämna att jag är omtumlad på ett positivt sätt! Det har varit en omställning att gå från 'Pedagogens' strikta akademiska tankesätt till att ha kastats in i 'HDK's' färgsprakande och vilda värld. Jag är dock otroligt tacksam för den omställningen, det känns helt rätt för mig! Under veckan så känner jag att jag fått ett litet smakprov av vad den kommande tiden kommer innehålla. Att få testa att jobba i våra små grupper, interagera och använda mycket kommunikation och dialog, både mellan lärare och elever är otroligt uppfriskande. För min del är det ett väldigt givande sätt att lära sig på och jag ser fram emot att få utnyttja det till fullo. Som jag nämnde på seminariet idag: 'Jag vill ha erfarenhet i så mycket som möjligt'. Jag ser alltså detta som en chans att få lära mig en massa även från mina medstudenter, jag är helt säker på att dem kan visa mig tekniker och nya sätt att se på konst och skapande och jag kan knappt vänta på att få höra om det från dem! :) Vi har haft en mjukstart när det kommer till föreläsningar och workshops med en av varje och för min del har de varit mycket givande. Även om föreläsningsformen inte skiljer sig så mycket från t.ex. Pedagogen eller Humanisten så är det ändå stor skillnad eftersom antalet studenter är en aning mindre. Det är enklare att starta en dialog mellan studenterna och föreläsarna här än när ca. 300 elever kanske har något att säga. Dock vill jag också säga att jag är glad att vi är så pass många som vi är, för som jag sagt tidigare: det ger mig möjligheten att få uppleva så många olika synsätt! Workshopsen är något jag uppskattar så otroligt mycket! Sådana möjligheter att få testa, uppleva, tänja egna gränser i en säker och trygg miljö! Jag kan vara lite försiktig av mig och håller mig gärna inom min egna trygga zon, så jag är glad över att jag 'tvingas' in i nya situationer på workshopsen, för jag vill verkligen testa nya saker och lära mig en massa nytt! Jag behöver helt enkelt en liten push och stöd, vilket workshops helt klart ger! Det är kul att uppleva saker i grupp, och då jag är väldigt bekväm i min studentgrupp så kan jag inte göra annat än att se fram emot varje tillfälle vi har tillsammans!
Filmvalet Idag på fredags-seminariet så fick vi ett litet uppdrag innan vi släpptes ut i helgens lockande frihet: att välja en film i från katalogen för Göteborg Film Festival. Det var ett svårt val kan jag säga, det var ett stort antal filmer som lockade mig men efter mycket bläddrande fram och tillbaka så bestämde jag mig till slut. Starting Over med regi av Takashi Nishimara blev mitt val. Beslutet vilar på ganska enkla grunder, filmen hanterar ämnen som ligger mig nära om hjärtat och intresserar mig: Japan och japansk kultur samt LGBTQA-frågor (låter nästan som någon sorts millitärisk kod - men nej det handlar om sexuella läggningar etc.). Att filmen hanterar några av de saker som japansk kultur gärna skymmer undan, som t.ex. sexindustrin och fattigdom var något som jag fann extra intressant. Då jag själv varit i Tokyo, men inte personligen varken upplevt eller sett det som filmen behandlar skulle jag verkligen vilja se den just för att få ett bredare perspektiv på en av mina mest älskade städer.
Idag kastades vi in i bildskapandets värld och fick därför anta en liten utmaning innan dagen var slut. Vi har just diskuterat vilka saker som vi älskar, hatar, vill lära oss mer om samt vad vi är ointresserade av och vad det har för betydelse för vårt skapande och gestaltande. Utmaningen vi fick var att vi skulle på något vis gestalta det som vi hade ansett var den del vi aldrig använde oss av annars. I mitt fall betydde det "det jag inte är intresserad av", jag har ofta gestaltat både det jag älskar och hatar innan, men det som jag helt enkelt inte är intresserad av? Det var något nytt. Vad var det då som jag inte var intresserad av? Jo, bilmontering, eller ja, hela processen av att bygga en bil har alltid verkat totalt ointressant i mina ögon. Nu när jag var tvungen att gestalta det på något sätt så försökte jag finna den "minsta gemensamma nämnaren" med något som jag faktiskt tycker om eller är intresserad av. Tankeprocessen gick faktiskt relativt fort här då jag bröt ner 'bilmontering' till den korta beskrivningen: "ja man sätter ju ihop olika delar för att bilda en helhet, det är ju vissa saker som ska passa ihop...". Jag kom fram till att detta är inte helt skiljt från att lägga ett pussel, något jag tycker är väldigt kul, det är vissa bitar som ska sitta på en viss plats och vissa delar som ska passa med andra o.s.v. Jag valde därför att förenkla bilmontering till den enkla illustration vi ser här ovanför. Bilen har blivit omvandlad till ett antal pusselbitar som är på väg att falla på plats och bilda en helhet. Bilmontering har alltså här blivit ett 3D pussel, med relativt stora bitar. När man undersöker faktiskt bilmontering så inser man att det är så otroligt många bitar som ska hitta sin plats och jag som fortfarande inte är så insatt kan helt enkelt inte avbilda all dem delarna utan jag valde att förenkla det hela och enbart visa den generella formen av en bil. Jag ansåg också att de flesta andra som kommer se bilden inte heller är helt insatta i varje liten bit av en bil så för att meningen med bilden ska bli förstådd krävdes inte alla detaljer utan bara helheten.
