Workshop 4 - Serieteckning

Övning 1:

Övning 2:

Serieteckning
Idag testade vi på att vara serietecknare, något som jag gjort förut men jag fick ändå en helt ny upplevelse då vi fick angripa det på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare.

Först vill jag säga att jag är väldigt tacksam över chansen att faktiskt få lära mig serieteckning ifrån någon som faktiskt håller på med det - Henri Gylander. Jag tyckte det var så givande att få höra om hur det kan vara att arbeta som serietecknare från någon som har erfarenhet av det.

Dagens workshop var nog min favorit utav de vi haft än så länge, det var så avslappnat och innehöll många skratt. Jag uppskattade att Henri betonade att det inte handlar om prestationen utan snarare lusten - att ha roligt i skapandet. 

I den första övningen fick vi alla måla ut 6 rutor på ett papper och därefter fylla i den första rutan med precis vad vi ville - enda kravet var att en pratbubbla med ordet "jag" i skulle finnas med, man hade även lite tidspress - ett par minuter per ruta. Efter detta skulle man skicka vidare papperet och så fick någon annan fylla i nästa ruta som även den hade en regel om vad som var tvunget att finnas med. Så fortsatte det tills alla sex rutor var fyllda och helt plötsligt hade man en serie! Jag gillade verkligen den här övningen för den visade en okomplicerad sida av serietecknande - det behöver inte vara stort och svårt eller hantera tunga ämnen, man kan få det att bli lätt och roligt. Det var kul att se hur historierna växte fram, man hade ju självklart en tanke med figuren som man själv placerade i första rutan och jag tyckte det var så intressant att se hur det kunde ta en helt annan riktning än vad man själv hade trott. Jag gillade också utmaningen i det att man var tvungen att reproducera de figurer som någon annan skapat, man var tvungen att se till att alla förstod att det är samma figur men att man ändå kan lägga sin egen twist på det. Jag fann det även så inspirationsgivande - jag tyckte aldrig det var svårt att komma på vad jag skulle fylla min egen ruta med, det var så härligt att bara titta på rutan innan och sedan vrida och vända det åt vilket håll man än kände för! Jag kan verkligen se användningen av det här i ett klassrum. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att ta bort tyngden av att man "måste kunna rita" eller "jag måste kunna komma på bra historier", här behöver man bara ge en del, du behöver inte kasta ut en komplett prestation på helt egen hand. Det är ett samarbete där man tillsammans kan se att man kan skapa något roligt och fint med enkla medel.

Nästa övning var lite mer komplicerad än den första (beklagar kvalitén på bilderna, men jag gav bort originalet så ni får nöja er med mobilbilder). Den här gången så fick alla skriva en kort historia, något som man gjort eller varit med om, det kunde vara precis vad som helst! Sedan fick man ge sin historia till någon annan som då skulle ändra den genom att lägga in lite lögner. Sen skickades den vidare till en tredje person som då skulle illustrera historien i en serie. Jag tyckte det här var otroligt kul då historien man tillslut fick kunde vara hur förändrad och underlig som helst, min hade t.ex. oändliga torn, fastkedjade pappor och dataskärmar fästa vid ansiktet. Återigen tycker jag att det här är en bra övning för ett klassrum då det visar att man kan få en helt vardaglig händelse, att gå till affären t.ex. till ett spännande äventyr genom att bara kasta in ett par ord eller en ny mening. Jag tyckte även om att det blev en liten utmaning för mig då historien innehöll element som jag aldrig riktigt illustrerat, så att försöka komma på hur det skulle se ut och hur kompositionen skulle vara för att meningen skulle komma fram var ganska svårt, men roligt och framförallt lärorikt. Att man även var tvungen att analysera texten och finna kärnan i den eftersom man inte kan illustrera varje liten bit, är också viktigt - genom den här övningen kan elever lära sig hur man kondenserar text och plockar ut det som behövs och det är användbart på flera nivåer inte bara inom serieteckning.