Reflektion Assignments

Givna

Hur långt vill du gå?

Hur långt kan du gå?

Hur långt vågar du gå?

Klipp och klistra. Fuska!

En gren, en förgrening, ett grenverk.

Klättra!

Gjorda

en brusande känsla av...

 Välj ett ord.

Stava fel.

Misstolka och överdriv.

 Glöm dig själv.

Se dig i spegeln.

Reflektion

Jag tycker assignments är ett underbart sätt att arbeta på - ett relativt enkelt sätt att få fram spontana och kreativa tankar på. Däremot tycker jag att de kan vara lite svårare att bedöma.

Definitionen av ett assignment är:

"Ett assignment är ett uppdrag för arbete av gestaltande karaktär. Det skall med fördel formuleras för att ge utrymme åt eleven/studenten att själv fylla arbetet med mening men med vissa givna ramar/regler att förhålla sig till. Det skall vara formulerat så att det uppmanar till någon form av aktivitet som inrymmer och gynnar ett undersökande förhållningssätt. Det skall vara formulerat så att det inte finns en inneboende idé om hur resultatet skall se ut."

Jag anser att de assignments min grupp jobbat med, både de vi skapat och de vi mottagit har passat bra in på den här defintionen. Jag har inte känt mig låst i de jag jobbat med, utan fått riktlinjer/ramar som kan peka mig åt ett håll men jag har ändå haft friheten att själv bestämma vad jag vill utforska. De resultat jag sett av de assignments som vi gav har i mina ögon pekat på att de var lyckade. Jag har sett många olika tolkningar och sätt att skapa och utforska!

Jag ser assignments som ett väldigt formativt arbetssätt - vilket så klart är positivt! Eftersom en inte bör ha en inneboende idé om resultatet så kan en enbart hjälpa eleven vidare med det de skapat. Det går inte att utgå från ett rätt eller fel när en jobbar med assignments, vilket återigen är formativt men som då också innebär att det kan vara tidskrävande. En måste tillåta eleverna tid att jobba och reflektera över sitt assignment och sedan måste jag som lärare även ha tid för att reflektera och i bästa fall diskutera det tillsammans med eleven för att få ut så mycket som möjligt ur detta tillfälle.

Vidare funderade jag över om det kanske faktiskt är problematiskt att assignments är så 'fria' och tolkningsbara? Här kommer frågan om hur mycket vi bör styra eleverna. För att ett assignments ska fungera i ett formativt syfte så måste det finnas utrymme för att tala med eleven och förstå deras utgångspunkt samt vad målet är. Jag har dock upplevt att det finns tillfällen då ett assignment endast orsakar ångest. Assignments utgår från associationer - det kan finnas tillfällen då en elev inte får några associationer alls till det assignment de mottagit. Skapandet kan då bli framtvingat och inte alls vara i närheten av det kreativa skapandet vi är ute efter. Vad bedömer man då? Deras försök att ändå skapa något? Ska en hjälpa dem att hitta andra associationer eller stör det deras kreativa process? Hur hjälper vi dem vidare i ett formativt syfte om vi inte vet var de börjar?

Om jag utgår från den bedömningsmatris vi använder här på hdk så finns det några saker jag funderar över som kan vara fallgropar med assignments. Det första 'kravet' som står i matrisen är 'öppenhet' - att vi ska bedöma förmågan att hålla sig öppen och experimenterande. Definitionen av ett assignment anspelar på just detta -  att vara öppet för tolkningar. Dock ställer det ganska höga krav på hur det bör vara formulerat, om ett assignment råkar vara lite för strikt formulerat så kan möjligheterna för att vara 'öppen' minska, var placerar vi den bedömningen då? Ska vi ändå anse att eleven kan hitta vägar att vara experimenterande eller lägger vi ansvaret på den som formulerat assignmentet?

Jag funderade även på 'formell kvalitet' - förmåga att välja relevant uttryck i relation till intention. Vad händer vid ett sådant tillfälle då en elev inte fått några associationer till assignmentet, då de har krystat fram något och kanske själva anser att de inte hade någon intention? Finns det sätt att ändå kunna diskutera fram någon form av intention, eller är det då också framtvingat? Har skapandet alltid en intention?

De assignments vi har jobbat med har vad jag kunnat se varit lyckade. Jag själv har blivit inspirerad och känt att ramarna var tillräckliga - både fria men ändå riktade. Jag har sett intressanta tankar och då även möjlighet att diskutera utveckling - alltså möjligheter till formativ bedömning. Dock håller jag fast vid att jag tycker det är lite svårt att bedöma assignments - i alla fall den här gången då vi inte diskuterat tillsammans om processen, presentationen och reflektionen. Alla kan inte framföra deras tankar via bloggen, det kan vara jobbigt med text eller att lägga ut saker offentligt så jag känner att det saknas vissa element för bedömning. Något som kan vara viktigt att tänka på i mitt framtida yrke om jag vill använda assignments där. Tid är så otroligt viktigt i bedömningssyfte!

Assignment #3

 Glöm dig själv.

Se dig i spegeln.

VAD?

En person som tittar på sin spegelbild, är det kanske du? Gjord med akvarell och blyerts.

HUR?

Jag målade upp ramen först med hjälp av linjal och skissade sedan fram en överkropp med blyerts. Jag skapade sedan lite mer djup genom att lägga till skuggor. Efter det så lekte jag helt ärligt bara med akvarellfärgerna. Jag blötte ner papperet och droppade sedan färg på det, jag drog med hushållspapper och sedan så kastade jag helt enkelt färg på papperet med hjälp av penslar i olika storlekar.

VARFÖR?

Den första tanken som slog mig när jag läste assignmentet var att det måste vara en så traumatisk upplevelse att glömma bort sig själv, att gå fram till en spegel och inse att man inte vet vem en tittar på. Vem är det som rör sig, varför vet jag inte vem det är, är det verkligen jag? Jag ville gestalta den förvirring och skräck som en skulle kunna uppleva i en sådan situation. Den bokstavliga explosion av känslor som skulle kunna uppstå, frågan om det en ser är verkligheten eller inte?

Assignment #2

Välj ett ord.

Stava fel.

Misstolka och överdriv.

VAD?

En kolteckning av ett träd/gren-monster.

HUR?

Jag har helt enkelt skissat fram ett trädliknande monster med hjälp av kolpennor i svart, brunt och vitt samt ett svart kolblock/stift. Detta är gjort på ett grövre, brunt papper. Bilden skannades och jag har sedan justerat kontrasten i Painttool SAI.

VARFÖR?

Jag hade redan en känsla av att jag ville jobba med kol - mestadels för att bryta av lite i mitt arbete med akvarell. Motivet däremot växte fram tack vare assignmentet. Jag kunde inte välja ord på egen hand så jag genererade fram ett slumpmässigt ord med hjälp av en hemsida. Ordet blev: REGENT. Efter det så kände jag att jag hade svårt att stava ett ord fel och misstolka det med flit...är väl lite av en grammatik-nörd så jag valde istället att kasta om bokstäverna - vilket egentligen händer ibland när man stavar fel också... 

I alla fall ordet jag fick fram var GRENET. Så jag fick omedelbart en koppling till grenar och träd - men då ordet även slutade på et -  så kände jag som att det refererade till ett objekt eller en varelse. Då vi närmar oss Halloween så tyckte jag det var lämpligt att skapa något lite läskigt så ett trädliknande monster kändes ganska lämpligt! Att sedan använda kol för att rita ett träd-inspirerat monster blev ytterligare en lycklig slump. ;) (Kan också nämna att jag hela tiden tänkte på att Grenet inte är så långt från Grynet och jag älskade det programmet!)

Assignment #1

En brusande känsla av...

VAD?
Ett slags kollage.

HUR?
Jag har arbetat med foto, akvarellpapper, akvarellfärg samt lite diverse scrapbook-material som jag hade hemma.

Jag började med att måla bakgrunden på ett akvarellpapper i A4-format. Jag nästan dränkte pappret i vatten och 'duttade' sedan en massa olika färger tvärs och kors över papperet. Jag vred och vände på det så att det skulle flyta ut åt alla håll.

Jag hade lite överblivet papper från ett annan projekt så jag rev sönder det i remsor och målade dem i olika färger. De längre remsorna målade jag svarta på baksidan och snurrade sedan lite på dem så att de skulle hålla sig böjda. Efter att allt torkat limmade jag helt enkelt fast alla olika komponenter på bakgrundspapperet.

VARFÖR?
Min första tanke när jag läste 'en brusande känsla av...' var: en brusande känsla av lycka eller en brusande känsla av kärlek. Dock så kände jag att just idag var inte jag riktigt med på de känslorna, i alla fall inte enbart dem. Jag kände att jag nog var lite mer 'en brusande känsla av ALLT' - lycka, sorg, hopp, ilska, trött, pigg, uppgiven, förhoppningsfull - ja och så vidare och så vidare. Därför bestämde jag mig för att försöka få fram lite olika känslor i min gestaltning. Det mesta i min värld och mina känslor koncentrerar sig runt min mamma så för mig var det självklart att hon skulle vara centrum för min gestaltning. Jag valde ett foto av oss som jag alltid skrattar åt och arbetade sedan runt det. 

Jag valde en lite kaosartad bakgrund - en explosion av akvarellfärger för det är lite så mina känslor fungerar ibland, de kan dyka upp helt plötsligt utan förvarning eller smygande komma rinnande fram. De tre längre remsorna med svart baksida tänkte jag skulle representera min 'vardag'. Jag kan känna en massa glädje, lycka och en hel hög med andra känslor men där bakom lurar alltid ett litet svart hål. De korta remsorna i övre hörnet är mina bättre dagar - de dagar då min kärlek för min mamma verkligen lyser igenom och bär mig igenom livet. Hon hjälper mig fortfarande och gör så att jag tar ett kliv framåt var dag. 

Det finns alltid 'pärlor' i mitt liv - mina vänner, min familj, mina intressen. Små underbara glimtar som gör att jag skrattar, får inspiration - skapar och lever!