tisdag 20 oktober 2015

Assignment #1





En brusande känsla av...




VAD?
Ett slags kollage.

HUR?
Jag har arbetat med foto, akvarellpapper, akvarellfärg samt lite diverse scrapbook-material som jag hade hemma.

Jag började med att måla bakgrunden på ett akvarellpapper i A4-format. Jag nästan dränkte pappret i vatten och 'duttade' sedan en massa olika färger tvärs och kors över papperet. Jag vred och vände på det så att det skulle flyta ut åt alla håll.

Jag hade lite överblivet papper från ett annan projekt så jag rev sönder det i remsor och målade dem i olika färger. De längre remsorna målade jag svarta på baksidan och snurrade sedan lite på dem så att de skulle hålla sig böjda. Efter att allt torkat limmade jag helt enkelt fast alla olika komponenter på bakgrundspapperet.

VARFÖR?
Min första tanke när jag läste 'en brusande känsla av...' var: en brusande känsla av lycka eller en brusande känsla av kärlek. Dock så kände jag att just idag var inte jag riktigt med på de känslorna, i alla fall inte enbart dem. Jag kände att jag nog var lite mer 'en brusande känsla av ALLT' - lycka, sorg, hopp, ilska, trött, pigg, uppgiven, förhoppningsfull - ja och så vidare och så vidare. Därför bestämde jag mig för att försöka få fram lite olika känslor i min gestaltning. Det mesta i min värld och mina känslor koncentrerar sig runt min mamma så för mig var det självklart att hon skulle vara centrum för min gestaltning. Jag valde ett foto av oss som jag alltid skrattar åt och arbetade sedan runt det. 

Jag valde en lite kaosartad bakgrund - en explosion av akvarellfärger för det är lite så mina känslor fungerar ibland, de kan dyka upp helt plötsligt utan förvarning eller smygande komma rinnande fram. De tre längre remsorna med svart baksida tänkte jag skulle representera min 'vardag'. Jag kan känna en massa glädje, lycka och en hel hög med andra känslor men där bakom lurar alltid ett litet svart hål. De korta remsorna i övre hörnet är mina bättre dagar - de dagar då min kärlek för min mamma verkligen lyser igenom och bär mig igenom livet. Hon hjälper mig fortfarande och gör så att jag tar ett kliv framåt var dag. 

Det finns alltid 'pärlor' i mitt liv - mina vänner, min familj, mina intressen. Små underbara glimtar som gör att jag skrattar, får inspiration - skapar och lever! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar