Marias uppgift

Hitta en konstbild som är uppbyggd av en kombination av verklighet och fantasi.

Illustration av Johan Egerkrans från boken Nordiska Väsen.

Jag valde att göra en ganska bokstavlig tolkning av uppgiften. Jag ville ha en bild med tydliga element av fantasi och verklighet, även om det egentligen inte alltid är så lätt att skilja dem åt. Jag tänkte att grodan representerar verkligheten och varelsen ovanpå är fantasin.

Assignment #4

Låt dig inspireras
Plocka isär det du inspireras av
Sätt ihop det på ett nytt sätt

VAD?


3 skisser av 3 gudinnor från nordisk mytologi med kläder inspirerade av efterrätter.


#1 Hel + Devil's Food Cake
#2 Freja + Pavlova
#3 Rind + Nougatmousse med hallon

HUR?


Den här gången var det ett ganska enkelt tillvägagånssätt. Jag hade två böcker som jag använde som inspiration, en om nordisk mytologi och den andra handlade om choklad. Jag valde en gudinna och en efterrätt jag tyckte passade henne och försökte sedan kombinera dem. Resultatet blev tre skisser gjorde med blyerts på vanligt skisspapper i A4-storlek.


VARFÖR?


Jag fick fundera en stund innan jag kom fram till vad jag ville göra. Jag stod länge och bara tänkte på allt som inspirerar mig, jag stirrade in i min bokhylla där jag har det mesta som jag gillar och som då även i mångt och mycket är källan till mitt skapande. Jag drog ut en hel utav sakerna och kastade dem på sängen. Jag kände att jag inspireras av så mycket att jag kan omöjligt få med allt, så jag bestämde mig för att ta två saker på lite måfå och se vad jag kunde få ut om jag försökte kombinera dem. Resultatet blev min stora uppslagsbok om nordisk mytologi och min kokbok om choklad. Så fort jag såg dem blev det självklart, jag älskar verkligen nordisk mytologi och då speciellt gudinnorna . egentligen av det enkla faktum att det finns gudinnor, go women! Jag fick snabbt tanken att hitta bakverk som jag tyckte passade ihop med gudinnornas krafter eller personlighet o.s.v. och sedan försöka omvandla dem till klädesplagg. Jag gjorde skisser med blyerts då det var det material jag hade tillgängligt framför mig just då, jag kände för att bara köra och på sätt och vis ta det lite lugnt och avslappnat.

Veckoreflektion v.8

Den här veckan har för min del inte varit lika givande som de andra. En del av det beror på att jag missade en del då jag var bortrest. Den här gången tyckte jag att litteraturseminariet inte var lika roligt eller givande som de andra vi haft. Mycket av det berodde på att det blev väldigt kort. Vi hade så lite tid som faktiskt gick till att diskutera och fundera kring det vi läst och de frågor vi fick så allt blev väldigt avhugget. Det kändes som att vi aldrig kom någonstans, jag kunde heller inte känna kopplingen till litteraturen lika tydligt som på tidigare seminarium.

Men allt har inte varit tråkigt den här veckan. Jag fullkomligt älskade det sokratiska samtalet vi hade på fredagen. Jag var lite nervös först eftersom jag aldrig gjort något liknande innan och jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Vilka tankar skulle uppstå? Vilka dilemman eller frågor skulle dyka upp? Skulle jag klara av att få några funderingar eller skulle jag känna mig tom? Bara en liten stund in i samtalet så hade alla mina funderingar lättat, samtalet flöt på, det var lugnt och smidigt. Det tog aldrig stopp, det var härligt att känna att vi hade ingen konsensus utan mer en öppenhet för alla olika teorier vi pratade om. Jag tyckte det var mycket givande och lärorikt, jag kunde se värdet av ett sådant samtal. Att nu ha testat att ha sokratiska samtal har bara stärkt min vilja att själv använda det i mitt yrkesliv. Det finns så mycket man kan lära sig genom ett sådant samtal, inte bara om det som tas upp i själva samtalet, men även utformningen gör att man kan lära sig respekt, att lyssna, läsa av stämningen, vara öppensinnad o.s.v.

Veckan har alltså varit lite blandad, både upp och ner, men jag känner att det egentligen inte är något konstigt. Livet fungerar så och det återspeglas så klart även i min skolgång.

Assignment #3

Sätt upp 3 regler,

håll dig till dem

VAD?

Ett digitalt skapat självporträtt som försöker fånga känslan av min prestationsångest.

HUR?

Regler:

1.Glöm perfektionisten! Pilla inte i all evighet, lär av misstagen.

2. Inga tips eller tutorials - experimentera på egen hand.

3. Jobba mer med färgerna än linjerna.

Ett foto taget med webbkameran på datorn användes som bas och referens. Jag jobbade sedan med PainTool SAI och målade ovanpå fotot i olika lager.

Jag började med att göra enkla linjer - outlines - utifrån fotot, jag använde dessa som guide för när jag fyllde i färg. Efter det tog jag bort dem eftersom de inte längre behövdes. Jag tittade sedan på ljus och skuggningen i fotot och försökte efterlikna det. Till sist målade jag dit ord som jag försökte ge effekten att de var ärr eller ristats in i huden.

VARFÖR?

Jag blev väldigt inspirerad av andra klasskamrater som förra gången vågade ta fram väldigt personliga saker i sina gestaltningar. Jag brukar ofta lägga in mycket av mig själv i mina verk, men det är inte lika ofta som det faktiskt syns att det handlar om mig och mina känslor. Jag kände därför att jag ville testa hur det kändes att verkligen blottlägga mig själv, och ärligt talat var det väldigt skönt! Lite skrämmande, men en tyngd lyftes från axlarna under tiden jag jobbade. Jag har haft prestationsångest så länge jag kan minnas, under hela min skoltid - från förskolan till nu. Det är något jag lärt mig leva med, och ju äldre jag blivit desto mer har jag kämpat för att bryta mig loss från det, att lära mig att det är okej att misslyckas att allt inte måste vara perfekt, att ingen kommer bli besviken bara för att jag inte hamnade i topp. Men det är svårt, vissa dagar är bättre än andra, vissa uppgifter är lättare att hantera än andra. Det svåra kan ibland vara att min omgivning inte har förstått vad denna ångest innebär, när jag var yngre var det många som inte visste hur jag kände och de kunde därför omedvetet förvärra situationen med sina kommentarer. Kommentarer som lämnade sina spår och som alltid finns i huvudet på mig.

De regler jag satte upp var för att tvinga mig ut ur min låda, jag har jobbat mycket digitalt och ville därför använda det när jag skulle porträttera mig själv, digitalt skapande ligger mig varmt om hjärtat. Jag ville dock inte göra samma, gamla sak, så reglerna var till för att få mig att testa nya saker. När jag ska göra något som är åt det realistiska hållet kan jag sitta i evighet och försöka få det rätt, ctrl+z missbrukas något fruktansvärt, så jag bestämde mig för att så skulle det inte vara den här gången. Jag skulle hålla det enkelt, gå vidare även om perfektionisten inom mig skriker. Jag brukar ofta använda mig av tutorials på nätet när jag vill hitta på något nytt, och det är otroligt hjälpsamt! Jag kände dock att jag alltid tittar på vad andra gjort eller vad de kan lära mig, vilket är positivt på sitt sätt, men det innebär också att jag inte testat mycket på egen hand. Jag har inte hittat på egna metoder som fungerar för mig, så jag ville se vad som hände när jag bara lekte runt på helt egen hand. När jag målar digitalt består det alltid av outlines - ibland tunna knappt synliga, ibland i varierande tjocklek i ett serietidningsstuk, de är alltid där och det är oftast linjerna jag lägger fokus på, att få dem raka och snygga o.s.v. Så den här gången ville jag jobba mer med färger, försöka skapa form och djup med hjälp utav ljus och skugga istället för linjer.

Veckoreflektion v.7

Den här veckan har på något sätt känts lugnare än innan, jag tror att jag äntligen har fallit in i rutinen. Arbetssättet och tankesättet har tillslut fallit på plats hos mig och det är jag väldigt tacksam för. Detta gör att jag helt enkelt kan njuta av det vi gör och det jag lär mig.

Jag uppskattade återigen det litteraturseminarum vi hade. Jag blev lättad över att upptäcka att det var fler än jag som hade tyckt att språket i texterna var lite komplicerade ibland. Jag gillar att varje seminarium är uppbyggt lite annorlunda, det är fortfarande visuellt men tillvägagångssättet ändras alltid lite så man kan aldrig tycka att det är för enspårigt eller tråkigt. Jag kände igen mig i mycket av det vi fick fram under själva seminariet, att skolan använt ett vertikalt system, där vissa tillvägagångssätt eller ämnen eller 'språk' är viktigare och bättre än andra. Jag blev därför ganska inspirerad av Maner's teori om att vi kanske bör försöka införa ett horisontellt istället, att alla sätt kan vara lika mycket värda och ge lika mycket nytta och lärdom. 

Jag blev faktiskt lite besviken att föreläsningen och seminariet om Sokratiska samtal inte blev av då jag verkligen fann boken intressant. Jag är otroligt nyfiken på hur sådana samtal går till i verkligheten. Det är stor skillnad på att läsa om de teoretiska funktionerna om samtalen och att faktiskt genomföra dem. Jag ser i vilket fall som helst fram emot att få veta mer om och genomföra sokratiska samtal.

Denna vecka kände jag att vårt assignment verkligen öppnade nya dörrar för oss i gruppen, vi kunde lära känna varandra på ett helt nytt plan. Jag tyckte det var intressant att så många vågade implementera så mycket av sig själva och verkligen bli personliga i sina gestaltningar. Jag tycker att just sådant är viktigt, att konst och bildskapande är ett så bra medel för att uttrycka sig själv, att släppa ut svåra känslor eller kanske bara lycka eller kärlek - det finns oändliga möjligheter. Därför är jag så tacksam för assignmenten, det är ett utmärkt tillfälle att faktiskt få se just hur många möjligheter som existerar, alla de olika tolkningar vi kan göra och att vi kan skapa något utav vad som helst bara vi tittar efter.

Assignment #2

Använd kroppen.

Fyll tomrummen.

VAD?

Händer omringade av namn och mönster.

HUR?

Jag målade min vänstra hand med svart akrylfärg och pressade den sedan mot papperet. Mönstret är gjort med ett antal olika ProMarker pennor, en vanlig fineliner har även använts för att fylla i namnen.

VARFÖR?

Min första instinkt när jag läste orden "använd kroppen" var att titta ner på mina händer. Jag har en tendens att "overthink" och spinna iväg på allt för många tankar så jag bestämde mig snabbt att den här gången ska jag gå på mina första tanke, min första idé. Så jag fortsatte att studera mina händer och efter en stund insåg jag att det finns en massa tomrum, som mellan fingrarna. Jag hade inte helt klart för mig än vad jag ville fylla tomrummet med men jag kände att det skulle komma till mig när jag verkligen kunde se det framför mig så jag kladdade snabbt ner min hand med färg och pressade den mot papperet två gånger. När jag väl kunde se den form som min hand skapade på papperet så kunde jag börja fundera på vad jag ville fylla tomrummen med. Jag brukar inte ofta göra detaljer, eller hålla på med små pilliga saker, så jag ville utmana mig själv en aning. Jag hittade mina gamla ProMarkers och bestämde mig för att jag ville göra ett färgglatt varierat mönster. Men bara ett mönster räckte inte riktigt för mig, jag började fundera på att det kan finnas tomrum inom mig, och vad fyller jag dem med? Jag insåg snabbt att det är min familj och släkt som tar den platsen så jag ville ha med dem i min gestaltning. Därför valde jag att skriva med ett antal namn i mönstret också, jag kunde dock inte skriva med hela mitt släktträd så jag valde ut den närmsta släkten. Jag hade väldigt roligt med att skapa mönstret, placera en prick här eller ett streck där, jag kunde ha fortsatt i all evighet! Tillslut fick jag dock säga åt mig själv att det fick räcka och skannade då in bilden. Min skanner hatar mig så klart och dödade mycket av kvaliteten, vilket gör att vissa färger inte syns så bra, den ljusblå är nästan helt osynlig vilket gör att det ser ut att vara mer tomrum i mönstret än vad det verkligen är. (Kan påpeka att de två svarta märkena i hörnet är ett misstag, man glömmer gärna bort att man har en nedkladdad hand... :P )

Veckoreflektion v.6

Den här veckan har jag inte spenderat så mycket tid i skolan, men det betyder inte att jag inte varit aktiv och lärt mig saker. Vi fick vårt första assignment den här veckan och det var så roligt och lärorikt. Jag gillar upplägget med assignments eftersom det tvingar ut mig i från min "comfort zone", sättet de är formulerade på ger mig stora möjligheter att tolka dem. Redan det här första uppdraget fick mig att tänka i nya banor, jag är gärna ganska låst och håller mig till samma sak, penna och papper eller dator och pennplatta. Den här gången så använde jag akvarell - ett helt nytt material för mig, dessutom målade jag med MAT, något jag aldrig hade kommit på utan lite hjälp ifrån formuleringen på assignmentet. Jag misstänker att jag kanske inte alltid kommer känna mig lika uppspelt och upprymd av alla assignments, jag kanske kommer tycka att jag blir ledd till en plats jag inte vill undersöka, men det är just det som är utmaningen. På sätt och vis ser jag nästan fram emot att få ett just sånt assignment för det kommer verkligen tvinga mig att tänka i nya banor och få mig att undersöka hur jag kan omvandla saker till något jag gillar och tycker är intressant. Vilket är något som jag tror är viktigt att kunna som lärare, jag kommer möta många elever som kommer tycka att vissa saker är helt onödiga och tråkiga att göra, och då är det mitt uppdrag att visa dem att de kan förvandla saker och göra dem intressanta och lärorika - visa dem vikten av att ta sig förbi sådana hinder. 

Jag uppskattade verkligen fredags-seminariet, även om jag hade läst allas inlägg på sina bloggar så är det en helt annan sak att kunna ställa frågor och höra åsikter "live". Att få se det otroligt breda spektrum av tolkningar utifrån samma uppdrag var intressant och ett värdefullt tillfälle för att kunna lära sig mer om varandra, ens tolkningar är ju baserade på ens egna erfarenheter. Att dessutom få motta och höra komplimanger och tankar och även konstruktiv kritik var mycket upplyftande. Jag tyckte det var roligt att höra vilka tolkningar och känslor andra kunde få utifrån min bild, återigen visade det att vi alla kan uppfatta saker olika beroende på var vi kommer ifrån och vart vi befinner oss just nu. Ytterligare en sak jag anser viktigt i min lärarroll, jag måste vara medveten om att mina elever har alla olika erfarenheter och bakgrund, det befinner sig på olika platser och kan uppfatta saker olika, jag kan inte bara köra på i min undervisning utan en tanke på hur den kan uppfattas hos mina elever.

Jag ser verkligen fram emot fler uppdrag!

Assignment #1

Köket är källan,

materialet finns,

bygg din egen värld

VAD?

En blandning av akvarell och kökets ingredienser som ger form åt en magisk naturmiljö.

HUR?

En gaffel och en sked har gett formen åt dungen med träd på vänster sida, detta gjordes genom att måla med akvarell på bestickens baksida och sedan trycka dem mot papperet. Buskarna skapades med hjälp av blad från broccoli, samma procedur, jag målade på bladen och tryckte dem sedan mot papperet. Molnen som svävar omkring är skapade med broccolihuvuden som doppats i akvarellfärgen och sedan pressats mot papperet. Till gräset använde jag skruvmakaroner doppade i färg som jag sedan drog tvärs och kors över papperet. Regnet som faller är strössel som jag hittade i skåpet och jorden/gruset runt träd och buskar är ris färgat med karamellfärg. Bilden är tagen med en mobilkamera och har därför blivit lite redigerad i PaintTool SAI för att bättre reflektera originalet.

VARFÖR?

Jag kände snabbt att min värld skulle vara fylld av de färger jag älskar och eftersom inte speciellt mycket i mitt kök hade dem färgerna så bestämde jag mig för att även använda akvarellfärger. När jag tänkte vidare så kände jag att det var ett bra beslut eftersom jag då även tog med en ingrediens som köket kan delge - vatten. Jag ville att min miljö skulle ha kopplingar till naturen då jag älskar att se skogars skiftningar under året. När jag sedan väl stod i köket och försökte se vad jag kunde använda till att skapa denna naturmiljö så kom inspirationen fort. Besticken var första tanken då jag såg dem i diskstället, en gaffel är nästan formad som ett träd så jag tyckte att de passade utmärkt till mitt projekt. Jag hade tidigt bestämt mig för att jag skulle använda en pensel så lite som möjligt utan i stället försöka hitta andra saker att måla med. När jag öppnade kylskåpet så var broccolin ett självklart val, vilken annan grönsak ser verkligen ut som träd och buskar? Makaronerna hade en intressant form så jag ville testa att se vilka mönster dem kunde skapa och efter att ha testat lite så tyckte jag att dem passade perfekt till att skapa gräs med. Efter att all akvarell var på plats på papperet så tyckte jag att något saknades, jag ville testa mer och kände att lite textur kunde vara kul att testa. När jag hittade strössel och karamellfärg i mitt ena skåp så föll bitarna på plats. Jag ville att allt i min värld skulle ha en liten magisk känsla och vara fyllt av härliga färger och former så att ha rosa, kristalliknande regn var nästan en självklarhet. Riset var jag inte säker på var jag skulle ha, det var först efter att jag sett vilken färg det hade fått som jag kände att de passade bra att placera ut runt buskar och träd, lite som jord eller grus som skrapats upp.

Workshop 5

Introduktion till assignments...

Under dagens workshop fick vi testa på hur assignments kan fungera. Vi hade alla med oss lite olika sorters material hemifrån - samt att det fanns en hel tillgängligt i vår sal - detta skulle vi använda i dagens uppdrag. Vi fick även låna en bok på konstbiblioteket, vilken som helst! Efter att ha slagit upp en viss sida i boken så skulle vi under en viss tid försöka tolka och gestalta den med de material vi hade.

Tid för vikingar:

Jag har tyvärr ingen bild på originalet, men det här är min tolkning av en bild på s. 31 i "Tid för vikingar". Bilden föreställde en grupp med människor där en man blev presenterad av en kvinna till några högre stående män. Jag valde att fokusera på de centrala figurerna i bilden, det fanns många fler i bakgrunden men jag ansåg att de inte var viktiga för själva händelsen i bilden. Originalbilden var tryckt i svartvitt, vilket jag helt ärligt tyckte var lite tråkigt så jag bestämde mig fort för att jag ville föra in färg i min version. Jag tyckte det var passande att använda färgade band för att representera deras kläder - tyg för tyg. Då jag ville ge mer styrka åt och differentiera den kvinnliga karaktären så valde jag att ge henne hår, därav den röda piprensaren, det är också därför jag har placerat henne lite mer centralt än vad hon var i originalet.

En död man:

Nästa uppdrag var att bläddra framåt i boken till nästa bild dök upp. Vi skulle då bygga vidare på det vi hade i en tolkning av den nya bilden. Då de motiv jag hade i boken skiljde sig så mycket i från varandra så kände jag att det var nödvändigt att börja om från scratch. Dock så såg jag till att använda samma material som i den tidigare skapelsen, de fick också representera samma saker. Mina träbitar representerar även i den här bilden karaktärens 'kropp' och det blå bandet är tyg som täcker honom. Då karaktären i originalbilden låg på en säng så ville jag få med det tyg han låg på och valde att gestalta det med blå och lila piprensare. Jag ville göra det tydligare i min tolkning att man var död och lade därför till den röda piprensaren för att representera blod.

En död viking:

Det sista uppdraget var att på något sätt kombinera de tidigare verken, jag kopplade t.ex. ihop titlarna och lade då till detaljer för att försöka påvisa den nya betydelsen. Vikingar begravdes ofta med vapen och sköldar o.s.v. för att visa deras rang samt att de kunde behöva dem i livet efter detta. Jag skapade därför ett par blodiga svärd och en sköld och placerade ut dem runt mannen. I vissa fall så begravde man inte den döde utan brände dem i stället, så jag valde att kombinera de två sätten genom att placera en brinnande fackla vid mannens huvud.

Extra uppdrag - frågetecken

Som ett extra avslutande uppdrag fick vi en bunt med frågetecken som vi skulle placera ut på platser på stan som vi tyckte kunde behöva ett frågetecken. Mina tankar runt detta var helt ärligt ganska enkla, jag satte frågetecken där jag tyckte att det blev roligt. Vilket egentligen inte är så svårt, jag tycker att ganska mycket blir roligt om man helt plötsligt verkar frågande om det, som att ingen här i världen har någon aning om vad de gör eller vad som händer.