Den här veckan har för min del inte varit lika givande som de andra. En del av det beror på att jag missade en del då jag var bortrest. Den här gången tyckte jag att litteraturseminariet inte var lika roligt eller givande som de andra vi haft. Mycket av det berodde på att det blev väldigt kort. Vi hade så lite tid som faktiskt gick till att diskutera och fundera kring det vi läst och de frågor vi fick så allt blev väldigt avhugget. Det kändes som att vi aldrig kom någonstans, jag kunde heller inte känna kopplingen till litteraturen lika tydligt som på tidigare seminarium.
Men allt har inte varit tråkigt den här veckan. Jag fullkomligt älskade det sokratiska samtalet vi hade på fredagen. Jag var lite nervös först eftersom jag aldrig gjort något liknande innan och jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Vilka tankar skulle uppstå? Vilka dilemman eller frågor skulle dyka upp? Skulle jag klara av att få några funderingar eller skulle jag känna mig tom? Bara en liten stund in i samtalet så hade alla mina funderingar lättat, samtalet flöt på, det var lugnt och smidigt. Det tog aldrig stopp, det var härligt att känna att vi hade ingen konsensus utan mer en öppenhet för alla olika teorier vi pratade om. Jag tyckte det var mycket givande och lärorikt, jag kunde se värdet av ett sådant samtal. Att nu ha testat att ha sokratiska samtal har bara stärkt min vilja att själv använda det i mitt yrkesliv. Det finns så mycket man kan lära sig genom ett sådant samtal, inte bara om det som tas upp i själva samtalet, men även utformningen gör att man kan lära sig respekt, att lyssna, läsa av stämningen, vara öppensinnad o.s.v.
Veckan har alltså varit lite blandad, både upp och ner, men jag känner att det egentligen inte är något konstigt. Livet fungerar så och det återspeglas så klart även i min skolgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar