Jag uppskattade återigen det litteraturseminarum vi hade. Jag blev lättad över att upptäcka att det var fler än jag som hade tyckt att språket i texterna var lite komplicerade ibland. Jag gillar att varje seminarium är uppbyggt lite annorlunda, det är fortfarande visuellt men tillvägagångssättet ändras alltid lite så man kan aldrig tycka att det är för enspårigt eller tråkigt. Jag kände igen mig i mycket av det vi fick fram under själva seminariet, att skolan använt ett vertikalt system, där vissa tillvägagångssätt eller ämnen eller 'språk' är viktigare och bättre än andra. Jag blev därför ganska inspirerad av Maner's teori om att vi kanske bör försöka införa ett horisontellt istället, att alla sätt kan vara lika mycket värda och ge lika mycket nytta och lärdom.
Jag blev faktiskt lite besviken att föreläsningen och seminariet om Sokratiska samtal inte blev av då jag verkligen fann boken intressant. Jag är otroligt nyfiken på hur sådana samtal går till i verkligheten. Det är stor skillnad på att läsa om de teoretiska funktionerna om samtalen och att faktiskt genomföra dem. Jag ser i vilket fall som helst fram emot att få veta mer om och genomföra sokratiska samtal.
Denna vecka kände jag att vårt assignment verkligen öppnade nya dörrar för oss i gruppen, vi kunde lära känna varandra på ett helt nytt plan. Jag tyckte det var intressant att så många vågade implementera så mycket av sig själva och verkligen bli personliga i sina gestaltningar. Jag tycker att just sådant är viktigt, att konst och bildskapande är ett så bra medel för att uttrycka sig själv, att släppa ut svåra känslor eller kanske bara lycka eller kärlek - det finns oändliga möjligheter. Därför är jag så tacksam för assignmenten, det är ett utmärkt tillfälle att faktiskt få se just hur många möjligheter som existerar, alla de olika tolkningar vi kan göra och att vi kan skapa något utav vad som helst bara vi tittar efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar