Den här veckan hade vi en 'föreläsande dialog' tillsammans med Lars-Åke Kernell. Det var det bästa vi gjort på länge enligt mig. Det var så roligt att jag helt glömde bort tiden, så jag blev förvånad när klockan helt plötsligt var fyra och det var dags att gå hem. Jag gillade det här seminariet för att jag för en gångs skull kunde koppla allt till verkligheten, det var inte teoretiskt och obegripligt utan allt var handfast och tydligt. Vi hanterade situationer som faktiskt kan uppstå i våra yrken.
Det var intressant att inta de olika rollerna vi fick testa i början, att både försvara eller kritisera bild-ämnet. Jag tyckte det var lärorikt eftersom det är någonting vi troligen kommer behöva göra. Att även vara den som kritiserar var viktigt, då det gav en insikt i vilka argument man kan mötas med och hur vi kan hantera dem.
Vi diskuterade även faktiska, svåra situationer som kan uppstå i ett klassrum, och jag uppskattade det enormt. Det är en sak att läsa om konflikthantering eller hur man skapar intresse o.s.v. men det är något helt annat att få handfasta tips och råd för specifika situationer. Allt som vi läst blev äntligen placerat i en kontext där jag faktiskt kunde koppla ihop allt och verkligen visualisera mig själv som lärare. Jag gillade Lars-Åkes handgest som han använde för att förtydliga den balansgång som vi som lärare måste gå - t.ex. att vi ska vara flexibla men ändå vara ledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar