Reflektion Assignments

Givna

Hur långt vill du gå?

Hur långt kan du gå?

Hur långt vågar du gå?

Klipp och klistra. Fuska!

En gren, en förgrening, ett grenverk.

Klättra!

Gjorda

en brusande känsla av...

 Välj ett ord.

Stava fel.

Misstolka och överdriv.

 Glöm dig själv.

Se dig i spegeln.

Reflektion

Jag tycker assignments är ett underbart sätt att arbeta på - ett relativt enkelt sätt att få fram spontana och kreativa tankar på. Däremot tycker jag att de kan vara lite svårare att bedöma.

Definitionen av ett assignment är:

"Ett assignment är ett uppdrag för arbete av gestaltande karaktär. Det skall med fördel formuleras för att ge utrymme åt eleven/studenten att själv fylla arbetet med mening men med vissa givna ramar/regler att förhålla sig till. Det skall vara formulerat så att det uppmanar till någon form av aktivitet som inrymmer och gynnar ett undersökande förhållningssätt. Det skall vara formulerat så att det inte finns en inneboende idé om hur resultatet skall se ut."

Jag anser att de assignments min grupp jobbat med, både de vi skapat och de vi mottagit har passat bra in på den här defintionen. Jag har inte känt mig låst i de jag jobbat med, utan fått riktlinjer/ramar som kan peka mig åt ett håll men jag har ändå haft friheten att själv bestämma vad jag vill utforska. De resultat jag sett av de assignments som vi gav har i mina ögon pekat på att de var lyckade. Jag har sett många olika tolkningar och sätt att skapa och utforska!

Jag ser assignments som ett väldigt formativt arbetssätt - vilket så klart är positivt! Eftersom en inte bör ha en inneboende idé om resultatet så kan en enbart hjälpa eleven vidare med det de skapat. Det går inte att utgå från ett rätt eller fel när en jobbar med assignments, vilket återigen är formativt men som då också innebär att det kan vara tidskrävande. En måste tillåta eleverna tid att jobba och reflektera över sitt assignment och sedan måste jag som lärare även ha tid för att reflektera och i bästa fall diskutera det tillsammans med eleven för att få ut så mycket som möjligt ur detta tillfälle.

Vidare funderade jag över om det kanske faktiskt är problematiskt att assignments är så 'fria' och tolkningsbara? Här kommer frågan om hur mycket vi bör styra eleverna. För att ett assignments ska fungera i ett formativt syfte så måste det finnas utrymme för att tala med eleven och förstå deras utgångspunkt samt vad målet är. Jag har dock upplevt att det finns tillfällen då ett assignment endast orsakar ångest. Assignments utgår från associationer - det kan finnas tillfällen då en elev inte får några associationer alls till det assignment de mottagit. Skapandet kan då bli framtvingat och inte alls vara i närheten av det kreativa skapandet vi är ute efter. Vad bedömer man då? Deras försök att ändå skapa något? Ska en hjälpa dem att hitta andra associationer eller stör det deras kreativa process? Hur hjälper vi dem vidare i ett formativt syfte om vi inte vet var de börjar?

Om jag utgår från den bedömningsmatris vi använder här på hdk så finns det några saker jag funderar över som kan vara fallgropar med assignments. Det första 'kravet' som står i matrisen är 'öppenhet' - att vi ska bedöma förmågan att hålla sig öppen och experimenterande. Definitionen av ett assignment anspelar på just detta -  att vara öppet för tolkningar. Dock ställer det ganska höga krav på hur det bör vara formulerat, om ett assignment råkar vara lite för strikt formulerat så kan möjligheterna för att vara 'öppen' minska, var placerar vi den bedömningen då? Ska vi ändå anse att eleven kan hitta vägar att vara experimenterande eller lägger vi ansvaret på den som formulerat assignmentet?

Jag funderade även på 'formell kvalitet' - förmåga att välja relevant uttryck i relation till intention. Vad händer vid ett sådant tillfälle då en elev inte fått några associationer till assignmentet, då de har krystat fram något och kanske själva anser att de inte hade någon intention? Finns det sätt att ändå kunna diskutera fram någon form av intention, eller är det då också framtvingat? Har skapandet alltid en intention?

De assignments vi har jobbat med har vad jag kunnat se varit lyckade. Jag själv har blivit inspirerad och känt att ramarna var tillräckliga - både fria men ändå riktade. Jag har sett intressanta tankar och då även möjlighet att diskutera utveckling - alltså möjligheter till formativ bedömning. Dock håller jag fast vid att jag tycker det är lite svårt att bedöma assignments - i alla fall den här gången då vi inte diskuterat tillsammans om processen, presentationen och reflektionen. Alla kan inte framföra deras tankar via bloggen, det kan vara jobbigt med text eller att lägga ut saker offentligt så jag känner att det saknas vissa element för bedömning. Något som kan vara viktigt att tänka på i mitt framtida yrke om jag vill använda assignments där. Tid är så otroligt viktigt i bedömningssyfte!

Assignment #3

 Glöm dig själv.

Se dig i spegeln.

VAD?

En person som tittar på sin spegelbild, är det kanske du? Gjord med akvarell och blyerts.

HUR?

Jag målade upp ramen först med hjälp av linjal och skissade sedan fram en överkropp med blyerts. Jag skapade sedan lite mer djup genom att lägga till skuggor. Efter det så lekte jag helt ärligt bara med akvarellfärgerna. Jag blötte ner papperet och droppade sedan färg på det, jag drog med hushållspapper och sedan så kastade jag helt enkelt färg på papperet med hjälp av penslar i olika storlekar.

VARFÖR?

Den första tanken som slog mig när jag läste assignmentet var att det måste vara en så traumatisk upplevelse att glömma bort sig själv, att gå fram till en spegel och inse att man inte vet vem en tittar på. Vem är det som rör sig, varför vet jag inte vem det är, är det verkligen jag? Jag ville gestalta den förvirring och skräck som en skulle kunna uppleva i en sådan situation. Den bokstavliga explosion av känslor som skulle kunna uppstå, frågan om det en ser är verkligheten eller inte?

Assignment #2

Välj ett ord.

Stava fel.

Misstolka och överdriv.

VAD?

En kolteckning av ett träd/gren-monster.

HUR?

Jag har helt enkelt skissat fram ett trädliknande monster med hjälp av kolpennor i svart, brunt och vitt samt ett svart kolblock/stift. Detta är gjort på ett grövre, brunt papper. Bilden skannades och jag har sedan justerat kontrasten i Painttool SAI.

VARFÖR?

Jag hade redan en känsla av att jag ville jobba med kol - mestadels för att bryta av lite i mitt arbete med akvarell. Motivet däremot växte fram tack vare assignmentet. Jag kunde inte välja ord på egen hand så jag genererade fram ett slumpmässigt ord med hjälp av en hemsida. Ordet blev: REGENT. Efter det så kände jag att jag hade svårt att stava ett ord fel och misstolka det med flit...är väl lite av en grammatik-nörd så jag valde istället att kasta om bokstäverna - vilket egentligen händer ibland när man stavar fel också... 

I alla fall ordet jag fick fram var GRENET. Så jag fick omedelbart en koppling till grenar och träd - men då ordet även slutade på et -  så kände jag som att det refererade till ett objekt eller en varelse. Då vi närmar oss Halloween så tyckte jag det var lämpligt att skapa något lite läskigt så ett trädliknande monster kändes ganska lämpligt! Att sedan använda kol för att rita ett träd-inspirerat monster blev ytterligare en lycklig slump. ;) (Kan också nämna att jag hela tiden tänkte på att Grenet inte är så långt från Grynet och jag älskade det programmet!)

Assignment #1

En brusande känsla av...

VAD?
Ett slags kollage.

HUR?
Jag har arbetat med foto, akvarellpapper, akvarellfärg samt lite diverse scrapbook-material som jag hade hemma.

Jag började med att måla bakgrunden på ett akvarellpapper i A4-format. Jag nästan dränkte pappret i vatten och 'duttade' sedan en massa olika färger tvärs och kors över papperet. Jag vred och vände på det så att det skulle flyta ut åt alla håll.

Jag hade lite överblivet papper från ett annan projekt så jag rev sönder det i remsor och målade dem i olika färger. De längre remsorna målade jag svarta på baksidan och snurrade sedan lite på dem så att de skulle hålla sig böjda. Efter att allt torkat limmade jag helt enkelt fast alla olika komponenter på bakgrundspapperet.

VARFÖR?
Min första tanke när jag läste 'en brusande känsla av...' var: en brusande känsla av lycka eller en brusande känsla av kärlek. Dock så kände jag att just idag var inte jag riktigt med på de känslorna, i alla fall inte enbart dem. Jag kände att jag nog var lite mer 'en brusande känsla av ALLT' - lycka, sorg, hopp, ilska, trött, pigg, uppgiven, förhoppningsfull - ja och så vidare och så vidare. Därför bestämde jag mig för att försöka få fram lite olika känslor i min gestaltning. Det mesta i min värld och mina känslor koncentrerar sig runt min mamma så för mig var det självklart att hon skulle vara centrum för min gestaltning. Jag valde ett foto av oss som jag alltid skrattar åt och arbetade sedan runt det. 

Jag valde en lite kaosartad bakgrund - en explosion av akvarellfärger för det är lite så mina känslor fungerar ibland, de kan dyka upp helt plötsligt utan förvarning eller smygande komma rinnande fram. De tre längre remsorna med svart baksida tänkte jag skulle representera min 'vardag'. Jag kan känna en massa glädje, lycka och en hel hög med andra känslor men där bakom lurar alltid ett litet svart hål. De korta remsorna i övre hörnet är mina bättre dagar - de dagar då min kärlek för min mamma verkligen lyser igenom och bär mig igenom livet. Hon hjälper mig fortfarande och gör så att jag tar ett kliv framåt var dag. 

Det finns alltid 'pärlor' i mitt liv - mina vänner, min familj, mina intressen. Små underbara glimtar som gör att jag skrattar, får inspiration - skapar och lever! 

Reflektion #2

Den här veckan valde jag att åtminstone försöka fokusera på vad maktlöshet innebär för mig. Jag tänkte att jag måste själv förstå vad det betyder för mig, vad innebär det, hur ser den ut, hur känns det? Jag måste ha förståelse om maktlösheten innan jag kan försöka påverka den, innan jag kan ta ett steg i en annan riktning. Jag har alltså försökt att förstå min egen utgångspunkt. Något som jag känner kan appliceras på mycket i livet, speciellt utbildning. Så jag känner att det har en väldigt relevant koppling till min egen roll som lärare. Med andra ord skulle man kunna säga 'proximal utvecklingzon', jag kan inte hjälpa min elever vidare om jag inte vet var de står.

Det har emellanåt varit lättare sagt än gjort. Det har stundvis varit svårt att försöka gestalta maktlösheten, att se den, då den ofta bara har gett mig tomhet. Jag hade kunnat lämna ett helt vitt papper och det hade i mångt och mycket representerat hur min maktlöshet har känts. Men jag har pushat mig själv, jag har försökt ta till mig mycket av de tips jag fick på handledningen förra veckan. Jag använde mitt resande och fick genom det en ny inblick i vilken färg och form maktlösheten hade. Det är inte bara tomt, det kanske egentligen känns tomt för att det alldeles för mycket som pågår för att kunna processa. Tillslut så kom det till mig att för mig handlar det mycket om färg och inte så mycket form och färgerna är gärna hämtade från solnedgångar. Något som kan kännas som slutet, som bara leder till mörker men som samtidigt är något så otroligt livfullt och vackert! Jag använde mig även om tipset att använda stora penslar, vilket jag fann givande då det hjälpte mig att inse att maktlösheten för mig inte har någon specifik form, och det är inget fel med att skapa utan form! Jag har verkligen testat att skapa med känsla och inte tanke den här veckan.

Sju nyanser av makt (komplettering)

Beskrivning tillkommer...

Kunglig makt

Färgers makt

Kärlekens makt

Ordets makt

Teknikens makt

Medias makt

Naturens makt

Reflektion #1

Innan den här kursen började och jag fick höra att temat var makt så fick jag en gnutta ångest. Hur skulle jag arbete med det? Jag kände mig tom, hade ingen uppfattning om vad jag skulle kunna hitta på. Makt är ett så himla stort ämne!

Det hjälpte inte heller sen att jag missade introduktionen till kursen, det hade säkert gett mig mycket inspiration och kanske hjälpt mig att se möjligheterna. Jag har dock kikat runt lite på andras bloggar, så jag har fått mig en uppfattning just om hur många tolkningar av makt det finns! 

Efter vissa omständigheter i mitt eget liv så har jag efter många om och men kommit fram till det självklara valet för mig: maktlöshet. Att inte ha någon makt eller kontroll. Vad gör man när ens liv vänds uppochner och man känner att man inte har någon makt över sig själv eller sitt liv längre? Jag vill utforska vad man kan göra, hur man kan gå tillväga för att återfå makten över sina tankar, känslor, sitt liv. Det blir troligtvis en väldigt personlig resa, då det är just detta jag behöver just nu, jag vill återfå makten över mitt liv. Jag är ganska säker på att jag kommer snubbla in på flera olika makt-begrepp eller tolkningar av makt, som t.ex. ordets makt, tankens makt och kärlekens makt. 

Eftersom jag har missat en del och på grund av omständigheter i mitt liv så har jag inte hunnit så långt i mitt tankearbete om hur jag vill jobba. Jag har kommit fram till att jag vill utforska maktlösheten och återfinnandet av den genom akvarell. Första anledningen är att jag vill fortsätta utmana mig själv och jag vill verkligen lära mig mer om akvarell så jag pushar mig själv till att använda det materialet. Andra anledningen är att jag tycker att akvarell är ett så känslosamt material, det är följsamt och kan uttrycka så mycket så jag tycker det passar till den form av makt jag vill undersöka, eftersom jag kommer involvera mycket känslor. Jag har funderat lite och tror att jag vill göra en serie med bilder som visar ett sorts tidsförlopp, från maktlöshetens djup och mörker till återfinnandet av kontroll och ljuset och ytan. Vad det gäller motiv är jag fortfarande mitt i ett funderande och experimenterande, jag vet inte om jag vill hålla det abstrakt och låta t.ex. färger representera känslor och händelser eller om jag ska ha ett faktiskt tydligt motiv? Jag känner nu att jag behöver läsa på mer om både makt och maktlöshet, olika artiklar och böcker som ger tips på hur man kan hjälpa sig själv o.s.v. Även tips och tricks om akvarell kan nog vara relevant.  

Bilder på mina tankegångar:

Ska jag gå åt det abstrakta hållet?

Eller ett tydligare motiv?

Jag gjorde en slags kombination av de funderingar jag hade och är ganska nöjd med det här resultatet. Jag tror att det är det här spåret jag vill gå på i mitt gestaltande.

slutreflektion

Veckoreflektion v.11

Ja den här veckan har varit väldigt lugn och jag har mer använt den till att försöka komma i kapp med allt som hänt, försöka smälta allt som jag tagit in under den här kursen. 

Vi hade dock en sista föreläsning och ett litteraturseminarium med Olle. Vi talade en del om de kapitel vi läst i "Det kreativa ögat" och lade mycket fokus på just analysmodeller istället för semiotik eftersom vi ska ha mer om det senare. Vi förklarade begreppen i de två modeller vi gick igenom; Nordströms och den preikonografiska, för att säkerställa att vi alla förstod hur de fungerade. Vi fick sedan använda dem i praktiken då vi blev utskickade på stan för att hitta en bild att analysera. Jag var rädd att alla grupper skulle komma tillbaka med samma bild först, men vi tog alla helt skilda bilder så presentationerna blev mycket intressanta och givande. Alla grupper utgick från Nordströms modell och det jag oftast fann mest intressant i den var mottagarkontexten. Alla har olika bakgrund och olika saker att jämföra med när de ser en bild, alltså kan samma bild uppfattas väldigt olika beroende på hur insatt varje individ är med de element som presenteras. I vår grupp hade vi t.ex. lite olika uppfattningar om vår reklamaffisch om en humorkväll då jag var mer insatt i vad många av komikerna står för genom sin komik och de andra inte hade någon aning. Vi kunde alltså se olika signaler fast att vi stirrade på exakt samma bild. Jag tror att mottagarkontext kan appliceras på allt vi gör i livet, inte enbart i analys av bilder. Det är lite av att "döma boken efter omslaget" - men omslaget är ju menat att det ska säga något om boken eller hur? Men man måste komma ihåg att vi inte förstår hela innehållet innan vi vidgat de kontexter vi tittar med. I vår egen kursgång har vi t.ex. vid flera tillfällen haft olika åsikter om föreläsningar och uppgifter, då vi alla är skilda individer och har olika kontexter som vi utgår ifrån. Mina framtida elever kommer också ha det. Jag måste vara medveten om mina mottagare, jag måste vara medveten om vad jag som sändare vill uppnå, vad finns det för yttre kontext? Allt detta måste jag tänka på varje gång jag utformar en uppgift eller arbete så att jag får ut det bästa möjliga av situationen.

Assignment #6

Med makt

ringa in makt

VAD?

Ett "kungligt" porträtt.

HUR?

Målat med akryl på dukpannå.

VARFÖR?

När jag först läste uppdraget fick jag för ett ögonblick ångest, jag kände mig helt tom. Vad skulle jag hitta på? Makt är ju hur stort som helst, vad menas ens med makt? Jag bestämde mig för att kolla upp lite synonymer för ordet makt och fick då fram exempelvis herravälde, auktoritet, styrka och imperium. Så fort jag läste synonymerna så poppade kungliga porträtt upp i mitt huvud. Jag kollade upp lite olika porträtt på kungligheter från världen över och bestämde mig för att måla ett eget, dock en aning förenklat! En anledning var tiden, den andra var för att materialet jag valde är något jag är ovan vid och ville därför inte krångla till det allt för mycket. Jag hade velat länge med vilket material jag skulle använda, men då det är sista assignmentet för kursen så bestämde jag mig till slut för akryl då jag inte använt det än. Akryl har jag inte använt ordentligt sen högstadiet ungefär så jag var mycket ovan vid att använda det. Jag upptäckte också att en del av de färger jag hade var lite för gamla och ville inte samarbeta som jag ville. Det blev alltså en lite större utmaning än jag tänkt, men jag kom på mig själv med att jag tyckte det var roligt och lärorikt ändå. Det fanns något fint i att misslyckas med "flit", att bara låta det bli som det blev och ändå känna mig nöjd.

Veckoreflektion v.10

Det har varit en intensiv vecka, jag är inte säker på om jag kommer kunna få ner allt som skett och som jag tagit åt mig i ord. Vi började i alla fall med en dag med Olle som var inriktad på samtidskonst och konstteori, jag har redan redogjort för den i mitt kulturorienteringsinlägg så jag tar det bara i korthet här. Vad som kan nämnas om den dagen är jag fann den intressant och på sätt och vis ögonöppnande. Jag har inte haft någon större förståelse eller uppskattning för samtidskonst innan, men har nu kunnat se det från en ny vinkel och insett att det finns mycket mer bakom det än jag trodde. Jag har insett vilken 'nytta' den form av konst kan ha, eller kanske ska jag kalla det 'möjligheter'? 

Vi gick vidare med ett seminarium med Maria, och jag fann det här så mycket mer lyckat än det vi hade sist. Detta tillfälle utnyttjades till fullo och vi fick faktiskt tid till att verkligen diskutera frågorna vi fick och de nya som uppkom. Jag tyckte det var viktigt att vi talade om det faktum att barn/ungdomar är omringade av bilder eller 'visuell kultur' och att det påverkar dem. Jag anser att det är viktigt att vi är medvetna om just vilka bilder som omringar dem, då vi måste veta vad för signaler våra elever mottager från sin omgivning och det kan ge oss som lärare en bättre förståelse för vilken utgångspunkt varje elev har. Jag uppskattade att vi hade en kritisk diskussion runt internet och andra medier som har stor inverkan på barn/ungdomar -  men att vi också förstod att det även finns stora positiva möjligheter med det. Det är upp till oss som lärare att försöka hitta de positiva vinklarna och använda oss av dem, att försöka vidga vyerna hos våra elever samt att även ge dem de verktyg de behöver för att själva kunna vara kritiska så att vi vuxna inte behöver 'skydda' dem hela tiden.

Vi hade även föreläsning med Gert Z. Nordström om bildämnets historik, vilket jag uppskattade då jag överlag älskar allt som har med historia att göra. Jag anser att det finns mycket att lära av det som har skett innan och att det därför är viktigt att inte glömma eller förminska vår historia. Det var en intensiv föreläsning, jag har nog aldrig antecknat så fort så jag kan nog också medge att allt inte riktigt fastnade och att jag fortfarande inte hunnit ikapp med allt som sades. Vad som dock faktiskt fastnade var de tre traditioner som har existerat - den tekniska, den konstpsykologiska och den bildspråkliga och deras koppling till hur samhället såg ut vid den tidpunkten. Jag anser att alla traditioner fortfarande finns kvar, i varierande mån och det kan nog vara positivt. Jag tycker att enspårighet i det mesta är negativt, så bildämnet får inte heller ta en för enkel form. 
Det var verkligen intressant att höra om dessa förändringar inom bildämnet från någon som faktiskt upplevt och medverkat i det!

Assignment #5

Linjen använd linjen

Vart tar den dig

Starta på en punkt

Följ den

 VAD?

Karaktär från spelet Dragon Age: Inquisition porträtterad i Art Nouveau - inspirerad stil.

HUR?

Jag har använt boken Art Nouveau Posters - Masterpieces of Art av Michael Robinson som inspiration. Jag har använt flera av bilderna i boken som hjälp vid funderingar kring komposition, text och utseendet på linjerna. Jag gjorde först en skiss med blyerts och har sedan fyllt i alla linjer med fineliners i varierande storlek -från 005 till 08. Allt är ritat på ett papper i A3-storlek och var därför för stor för min skanner så bilden är tagen med min mobil.

VARFÖR?

Det var självklart för mig att försöka mig på Art Nouveau då jag precis införskaffat mig en bok om det till kulturorienteringen och fann det otroligt inspirerande. Detta förstärktes när jag läste själva assignmentet och såg att det handlade om linjer. Det är just hur linjerna ser ut i många Art Nouveau verk som jag har tyckt är intressant, så jag ville helt enkelt testa det själv. Jag hade större problem med att komma på vad motivet skulle vara. Jag funderade länge på att göra en kvinna liknande de i boken, eller kanske en geisha men jag kände att jag ville göra något annat en enbart de mjuka, sköna kvinnliga figurerna som återfinns i Art Nouveau. Jag ville testa att slänga in något annat i stilen och se vad som hände. Så jag valde en karaktär jag skapat i ett av mina favoritspel. En karaktär som är tuff, hård ibland lite skrämmande både vad det gäller personlighet och utseende. Jag valde att stanna vid enbart outlines den här gången, då jag kände att assignmentet just hade fokusen på linjerna.

Jag hade väldigt roligt med detta, att vara nogrann och inte slinta med handen. Se till att rätt linjer blev tjockare än andra, försöka få in lite av 'macaroni'-håret, fånga känslan av poster-bakgrunden o.s.v. Det var en lärorik process, då det var första gången jag verkligen på allvar försökt mig på en helt okänd still för mig. Jag lät helt enkelt linjerna styra mig och så fick jag se vart jag hamnade, jag ska fortsätta låta dem styra mig in i mer experimenterande med Art Nouveau!

Veckoreflektion v.9

Den här veckan hade vi en 'föreläsande dialog' tillsammans med Lars-Åke Kernell. Det var det bästa vi gjort på länge enligt mig. Det var så roligt att jag helt glömde bort tiden, så jag blev förvånad när klockan helt plötsligt var fyra och det var dags att gå hem. Jag gillade det här seminariet för att jag för en gångs skull kunde koppla allt till verkligheten, det var inte teoretiskt och obegripligt utan allt var handfast och tydligt. Vi hanterade situationer som faktiskt kan uppstå i våra yrken. 

Det var intressant att inta de olika rollerna vi fick testa i början, att både försvara eller kritisera bild-ämnet. Jag tyckte det var lärorikt eftersom det är någonting vi troligen kommer behöva göra. Att även vara den som kritiserar var viktigt, då det gav en insikt i vilka argument man kan mötas med och hur vi kan hantera dem.

Vi diskuterade även faktiska, svåra situationer som kan uppstå i ett klassrum, och jag uppskattade det enormt. Det är en sak att läsa om konflikthantering eller hur man skapar intresse o.s.v. men det är något helt annat att få handfasta tips och råd för specifika situationer. Allt som vi läst blev äntligen placerat i en kontext där jag faktiskt kunde koppla ihop allt och verkligen visualisera mig själv som lärare. Jag gillade Lars-Åkes handgest som han använde för att förtydliga den balansgång som vi som lärare måste gå - t.ex. att vi ska vara flexibla men ändå vara ledare.
 

Marias uppgift

Hitta en konstbild som är uppbyggd av en kombination av verklighet och fantasi.

Illustration av Johan Egerkrans från boken Nordiska Väsen.

Jag valde att göra en ganska bokstavlig tolkning av uppgiften. Jag ville ha en bild med tydliga element av fantasi och verklighet, även om det egentligen inte alltid är så lätt att skilja dem åt. Jag tänkte att grodan representerar verkligheten och varelsen ovanpå är fantasin.

Assignment #4

Låt dig inspireras
Plocka isär det du inspireras av
Sätt ihop det på ett nytt sätt

VAD?


3 skisser av 3 gudinnor från nordisk mytologi med kläder inspirerade av efterrätter.


#1 Hel + Devil's Food Cake
#2 Freja + Pavlova
#3 Rind + Nougatmousse med hallon

HUR?


Den här gången var det ett ganska enkelt tillvägagånssätt. Jag hade två böcker som jag använde som inspiration, en om nordisk mytologi och den andra handlade om choklad. Jag valde en gudinna och en efterrätt jag tyckte passade henne och försökte sedan kombinera dem. Resultatet blev tre skisser gjorde med blyerts på vanligt skisspapper i A4-storlek.


VARFÖR?


Jag fick fundera en stund innan jag kom fram till vad jag ville göra. Jag stod länge och bara tänkte på allt som inspirerar mig, jag stirrade in i min bokhylla där jag har det mesta som jag gillar och som då även i mångt och mycket är källan till mitt skapande. Jag drog ut en hel utav sakerna och kastade dem på sängen. Jag kände att jag inspireras av så mycket att jag kan omöjligt få med allt, så jag bestämde mig för att ta två saker på lite måfå och se vad jag kunde få ut om jag försökte kombinera dem. Resultatet blev min stora uppslagsbok om nordisk mytologi och min kokbok om choklad. Så fort jag såg dem blev det självklart, jag älskar verkligen nordisk mytologi och då speciellt gudinnorna . egentligen av det enkla faktum att det finns gudinnor, go women! Jag fick snabbt tanken att hitta bakverk som jag tyckte passade ihop med gudinnornas krafter eller personlighet o.s.v. och sedan försöka omvandla dem till klädesplagg. Jag gjorde skisser med blyerts då det var det material jag hade tillgängligt framför mig just då, jag kände för att bara köra och på sätt och vis ta det lite lugnt och avslappnat.

Veckoreflektion v.8

Den här veckan har för min del inte varit lika givande som de andra. En del av det beror på att jag missade en del då jag var bortrest. Den här gången tyckte jag att litteraturseminariet inte var lika roligt eller givande som de andra vi haft. Mycket av det berodde på att det blev väldigt kort. Vi hade så lite tid som faktiskt gick till att diskutera och fundera kring det vi läst och de frågor vi fick så allt blev väldigt avhugget. Det kändes som att vi aldrig kom någonstans, jag kunde heller inte känna kopplingen till litteraturen lika tydligt som på tidigare seminarium.

Men allt har inte varit tråkigt den här veckan. Jag fullkomligt älskade det sokratiska samtalet vi hade på fredagen. Jag var lite nervös först eftersom jag aldrig gjort något liknande innan och jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Vilka tankar skulle uppstå? Vilka dilemman eller frågor skulle dyka upp? Skulle jag klara av att få några funderingar eller skulle jag känna mig tom? Bara en liten stund in i samtalet så hade alla mina funderingar lättat, samtalet flöt på, det var lugnt och smidigt. Det tog aldrig stopp, det var härligt att känna att vi hade ingen konsensus utan mer en öppenhet för alla olika teorier vi pratade om. Jag tyckte det var mycket givande och lärorikt, jag kunde se värdet av ett sådant samtal. Att nu ha testat att ha sokratiska samtal har bara stärkt min vilja att själv använda det i mitt yrkesliv. Det finns så mycket man kan lära sig genom ett sådant samtal, inte bara om det som tas upp i själva samtalet, men även utformningen gör att man kan lära sig respekt, att lyssna, läsa av stämningen, vara öppensinnad o.s.v.

Veckan har alltså varit lite blandad, både upp och ner, men jag känner att det egentligen inte är något konstigt. Livet fungerar så och det återspeglas så klart även i min skolgång.

Assignment #3

Sätt upp 3 regler,

håll dig till dem

VAD?

Ett digitalt skapat självporträtt som försöker fånga känslan av min prestationsångest.

HUR?

Regler:

1.Glöm perfektionisten! Pilla inte i all evighet, lär av misstagen.

2. Inga tips eller tutorials - experimentera på egen hand.

3. Jobba mer med färgerna än linjerna.

Ett foto taget med webbkameran på datorn användes som bas och referens. Jag jobbade sedan med PainTool SAI och målade ovanpå fotot i olika lager.

Jag började med att göra enkla linjer - outlines - utifrån fotot, jag använde dessa som guide för när jag fyllde i färg. Efter det tog jag bort dem eftersom de inte längre behövdes. Jag tittade sedan på ljus och skuggningen i fotot och försökte efterlikna det. Till sist målade jag dit ord som jag försökte ge effekten att de var ärr eller ristats in i huden.

VARFÖR?

Jag blev väldigt inspirerad av andra klasskamrater som förra gången vågade ta fram väldigt personliga saker i sina gestaltningar. Jag brukar ofta lägga in mycket av mig själv i mina verk, men det är inte lika ofta som det faktiskt syns att det handlar om mig och mina känslor. Jag kände därför att jag ville testa hur det kändes att verkligen blottlägga mig själv, och ärligt talat var det väldigt skönt! Lite skrämmande, men en tyngd lyftes från axlarna under tiden jag jobbade. Jag har haft prestationsångest så länge jag kan minnas, under hela min skoltid - från förskolan till nu. Det är något jag lärt mig leva med, och ju äldre jag blivit desto mer har jag kämpat för att bryta mig loss från det, att lära mig att det är okej att misslyckas att allt inte måste vara perfekt, att ingen kommer bli besviken bara för att jag inte hamnade i topp. Men det är svårt, vissa dagar är bättre än andra, vissa uppgifter är lättare att hantera än andra. Det svåra kan ibland vara att min omgivning inte har förstått vad denna ångest innebär, när jag var yngre var det många som inte visste hur jag kände och de kunde därför omedvetet förvärra situationen med sina kommentarer. Kommentarer som lämnade sina spår och som alltid finns i huvudet på mig.

De regler jag satte upp var för att tvinga mig ut ur min låda, jag har jobbat mycket digitalt och ville därför använda det när jag skulle porträttera mig själv, digitalt skapande ligger mig varmt om hjärtat. Jag ville dock inte göra samma, gamla sak, så reglerna var till för att få mig att testa nya saker. När jag ska göra något som är åt det realistiska hållet kan jag sitta i evighet och försöka få det rätt, ctrl+z missbrukas något fruktansvärt, så jag bestämde mig för att så skulle det inte vara den här gången. Jag skulle hålla det enkelt, gå vidare även om perfektionisten inom mig skriker. Jag brukar ofta använda mig av tutorials på nätet när jag vill hitta på något nytt, och det är otroligt hjälpsamt! Jag kände dock att jag alltid tittar på vad andra gjort eller vad de kan lära mig, vilket är positivt på sitt sätt, men det innebär också att jag inte testat mycket på egen hand. Jag har inte hittat på egna metoder som fungerar för mig, så jag ville se vad som hände när jag bara lekte runt på helt egen hand. När jag målar digitalt består det alltid av outlines - ibland tunna knappt synliga, ibland i varierande tjocklek i ett serietidningsstuk, de är alltid där och det är oftast linjerna jag lägger fokus på, att få dem raka och snygga o.s.v. Så den här gången ville jag jobba mer med färger, försöka skapa form och djup med hjälp utav ljus och skugga istället för linjer.

Veckoreflektion v.7

Den här veckan har på något sätt känts lugnare än innan, jag tror att jag äntligen har fallit in i rutinen. Arbetssättet och tankesättet har tillslut fallit på plats hos mig och det är jag väldigt tacksam för. Detta gör att jag helt enkelt kan njuta av det vi gör och det jag lär mig.

Jag uppskattade återigen det litteraturseminarum vi hade. Jag blev lättad över att upptäcka att det var fler än jag som hade tyckt att språket i texterna var lite komplicerade ibland. Jag gillar att varje seminarium är uppbyggt lite annorlunda, det är fortfarande visuellt men tillvägagångssättet ändras alltid lite så man kan aldrig tycka att det är för enspårigt eller tråkigt. Jag kände igen mig i mycket av det vi fick fram under själva seminariet, att skolan använt ett vertikalt system, där vissa tillvägagångssätt eller ämnen eller 'språk' är viktigare och bättre än andra. Jag blev därför ganska inspirerad av Maner's teori om att vi kanske bör försöka införa ett horisontellt istället, att alla sätt kan vara lika mycket värda och ge lika mycket nytta och lärdom. 

Jag blev faktiskt lite besviken att föreläsningen och seminariet om Sokratiska samtal inte blev av då jag verkligen fann boken intressant. Jag är otroligt nyfiken på hur sådana samtal går till i verkligheten. Det är stor skillnad på att läsa om de teoretiska funktionerna om samtalen och att faktiskt genomföra dem. Jag ser i vilket fall som helst fram emot att få veta mer om och genomföra sokratiska samtal.

Denna vecka kände jag att vårt assignment verkligen öppnade nya dörrar för oss i gruppen, vi kunde lära känna varandra på ett helt nytt plan. Jag tyckte det var intressant att så många vågade implementera så mycket av sig själva och verkligen bli personliga i sina gestaltningar. Jag tycker att just sådant är viktigt, att konst och bildskapande är ett så bra medel för att uttrycka sig själv, att släppa ut svåra känslor eller kanske bara lycka eller kärlek - det finns oändliga möjligheter. Därför är jag så tacksam för assignmenten, det är ett utmärkt tillfälle att faktiskt få se just hur många möjligheter som existerar, alla de olika tolkningar vi kan göra och att vi kan skapa något utav vad som helst bara vi tittar efter.

Assignment #2

Använd kroppen.

Fyll tomrummen.

VAD?

Händer omringade av namn och mönster.

HUR?

Jag målade min vänstra hand med svart akrylfärg och pressade den sedan mot papperet. Mönstret är gjort med ett antal olika ProMarker pennor, en vanlig fineliner har även använts för att fylla i namnen.

VARFÖR?

Min första instinkt när jag läste orden "använd kroppen" var att titta ner på mina händer. Jag har en tendens att "overthink" och spinna iväg på allt för många tankar så jag bestämde mig snabbt att den här gången ska jag gå på mina första tanke, min första idé. Så jag fortsatte att studera mina händer och efter en stund insåg jag att det finns en massa tomrum, som mellan fingrarna. Jag hade inte helt klart för mig än vad jag ville fylla tomrummet med men jag kände att det skulle komma till mig när jag verkligen kunde se det framför mig så jag kladdade snabbt ner min hand med färg och pressade den mot papperet två gånger. När jag väl kunde se den form som min hand skapade på papperet så kunde jag börja fundera på vad jag ville fylla tomrummen med. Jag brukar inte ofta göra detaljer, eller hålla på med små pilliga saker, så jag ville utmana mig själv en aning. Jag hittade mina gamla ProMarkers och bestämde mig för att jag ville göra ett färgglatt varierat mönster. Men bara ett mönster räckte inte riktigt för mig, jag började fundera på att det kan finnas tomrum inom mig, och vad fyller jag dem med? Jag insåg snabbt att det är min familj och släkt som tar den platsen så jag ville ha med dem i min gestaltning. Därför valde jag att skriva med ett antal namn i mönstret också, jag kunde dock inte skriva med hela mitt släktträd så jag valde ut den närmsta släkten. Jag hade väldigt roligt med att skapa mönstret, placera en prick här eller ett streck där, jag kunde ha fortsatt i all evighet! Tillslut fick jag dock säga åt mig själv att det fick räcka och skannade då in bilden. Min skanner hatar mig så klart och dödade mycket av kvaliteten, vilket gör att vissa färger inte syns så bra, den ljusblå är nästan helt osynlig vilket gör att det ser ut att vara mer tomrum i mönstret än vad det verkligen är. (Kan påpeka att de två svarta märkena i hörnet är ett misstag, man glömmer gärna bort att man har en nedkladdad hand... :P )

Veckoreflektion v.6

Den här veckan har jag inte spenderat så mycket tid i skolan, men det betyder inte att jag inte varit aktiv och lärt mig saker. Vi fick vårt första assignment den här veckan och det var så roligt och lärorikt. Jag gillar upplägget med assignments eftersom det tvingar ut mig i från min "comfort zone", sättet de är formulerade på ger mig stora möjligheter att tolka dem. Redan det här första uppdraget fick mig att tänka i nya banor, jag är gärna ganska låst och håller mig till samma sak, penna och papper eller dator och pennplatta. Den här gången så använde jag akvarell - ett helt nytt material för mig, dessutom målade jag med MAT, något jag aldrig hade kommit på utan lite hjälp ifrån formuleringen på assignmentet. Jag misstänker att jag kanske inte alltid kommer känna mig lika uppspelt och upprymd av alla assignments, jag kanske kommer tycka att jag blir ledd till en plats jag inte vill undersöka, men det är just det som är utmaningen. På sätt och vis ser jag nästan fram emot att få ett just sånt assignment för det kommer verkligen tvinga mig att tänka i nya banor och få mig att undersöka hur jag kan omvandla saker till något jag gillar och tycker är intressant. Vilket är något som jag tror är viktigt att kunna som lärare, jag kommer möta många elever som kommer tycka att vissa saker är helt onödiga och tråkiga att göra, och då är det mitt uppdrag att visa dem att de kan förvandla saker och göra dem intressanta och lärorika - visa dem vikten av att ta sig förbi sådana hinder. 

Jag uppskattade verkligen fredags-seminariet, även om jag hade läst allas inlägg på sina bloggar så är det en helt annan sak att kunna ställa frågor och höra åsikter "live". Att få se det otroligt breda spektrum av tolkningar utifrån samma uppdrag var intressant och ett värdefullt tillfälle för att kunna lära sig mer om varandra, ens tolkningar är ju baserade på ens egna erfarenheter. Att dessutom få motta och höra komplimanger och tankar och även konstruktiv kritik var mycket upplyftande. Jag tyckte det var roligt att höra vilka tolkningar och känslor andra kunde få utifrån min bild, återigen visade det att vi alla kan uppfatta saker olika beroende på var vi kommer ifrån och vart vi befinner oss just nu. Ytterligare en sak jag anser viktigt i min lärarroll, jag måste vara medveten om att mina elever har alla olika erfarenheter och bakgrund, det befinner sig på olika platser och kan uppfatta saker olika, jag kan inte bara köra på i min undervisning utan en tanke på hur den kan uppfattas hos mina elever.

Jag ser verkligen fram emot fler uppdrag!

Assignment #1

Köket är källan,

materialet finns,

bygg din egen värld

VAD?

En blandning av akvarell och kökets ingredienser som ger form åt en magisk naturmiljö.

HUR?

En gaffel och en sked har gett formen åt dungen med träd på vänster sida, detta gjordes genom att måla med akvarell på bestickens baksida och sedan trycka dem mot papperet. Buskarna skapades med hjälp av blad från broccoli, samma procedur, jag målade på bladen och tryckte dem sedan mot papperet. Molnen som svävar omkring är skapade med broccolihuvuden som doppats i akvarellfärgen och sedan pressats mot papperet. Till gräset använde jag skruvmakaroner doppade i färg som jag sedan drog tvärs och kors över papperet. Regnet som faller är strössel som jag hittade i skåpet och jorden/gruset runt träd och buskar är ris färgat med karamellfärg. Bilden är tagen med en mobilkamera och har därför blivit lite redigerad i PaintTool SAI för att bättre reflektera originalet.

VARFÖR?

Jag kände snabbt att min värld skulle vara fylld av de färger jag älskar och eftersom inte speciellt mycket i mitt kök hade dem färgerna så bestämde jag mig för att även använda akvarellfärger. När jag tänkte vidare så kände jag att det var ett bra beslut eftersom jag då även tog med en ingrediens som köket kan delge - vatten. Jag ville att min miljö skulle ha kopplingar till naturen då jag älskar att se skogars skiftningar under året. När jag sedan väl stod i köket och försökte se vad jag kunde använda till att skapa denna naturmiljö så kom inspirationen fort. Besticken var första tanken då jag såg dem i diskstället, en gaffel är nästan formad som ett träd så jag tyckte att de passade utmärkt till mitt projekt. Jag hade tidigt bestämt mig för att jag skulle använda en pensel så lite som möjligt utan i stället försöka hitta andra saker att måla med. När jag öppnade kylskåpet så var broccolin ett självklart val, vilken annan grönsak ser verkligen ut som träd och buskar? Makaronerna hade en intressant form så jag ville testa att se vilka mönster dem kunde skapa och efter att ha testat lite så tyckte jag att dem passade perfekt till att skapa gräs med. Efter att all akvarell var på plats på papperet så tyckte jag att något saknades, jag ville testa mer och kände att lite textur kunde vara kul att testa. När jag hittade strössel och karamellfärg i mitt ena skåp så föll bitarna på plats. Jag ville att allt i min värld skulle ha en liten magisk känsla och vara fyllt av härliga färger och former så att ha rosa, kristalliknande regn var nästan en självklarhet. Riset var jag inte säker på var jag skulle ha, det var först efter att jag sett vilken färg det hade fått som jag kände att de passade bra att placera ut runt buskar och träd, lite som jord eller grus som skrapats upp.

Workshop 5

Introduktion till assignments...

Under dagens workshop fick vi testa på hur assignments kan fungera. Vi hade alla med oss lite olika sorters material hemifrån - samt att det fanns en hel tillgängligt i vår sal - detta skulle vi använda i dagens uppdrag. Vi fick även låna en bok på konstbiblioteket, vilken som helst! Efter att ha slagit upp en viss sida i boken så skulle vi under en viss tid försöka tolka och gestalta den med de material vi hade.

Tid för vikingar:

Jag har tyvärr ingen bild på originalet, men det här är min tolkning av en bild på s. 31 i "Tid för vikingar". Bilden föreställde en grupp med människor där en man blev presenterad av en kvinna till några högre stående män. Jag valde att fokusera på de centrala figurerna i bilden, det fanns många fler i bakgrunden men jag ansåg att de inte var viktiga för själva händelsen i bilden. Originalbilden var tryckt i svartvitt, vilket jag helt ärligt tyckte var lite tråkigt så jag bestämde mig fort för att jag ville föra in färg i min version. Jag tyckte det var passande att använda färgade band för att representera deras kläder - tyg för tyg. Då jag ville ge mer styrka åt och differentiera den kvinnliga karaktären så valde jag att ge henne hår, därav den röda piprensaren, det är också därför jag har placerat henne lite mer centralt än vad hon var i originalet.

En död man:

Nästa uppdrag var att bläddra framåt i boken till nästa bild dök upp. Vi skulle då bygga vidare på det vi hade i en tolkning av den nya bilden. Då de motiv jag hade i boken skiljde sig så mycket i från varandra så kände jag att det var nödvändigt att börja om från scratch. Dock så såg jag till att använda samma material som i den tidigare skapelsen, de fick också representera samma saker. Mina träbitar representerar även i den här bilden karaktärens 'kropp' och det blå bandet är tyg som täcker honom. Då karaktären i originalbilden låg på en säng så ville jag få med det tyg han låg på och valde att gestalta det med blå och lila piprensare. Jag ville göra det tydligare i min tolkning att man var död och lade därför till den röda piprensaren för att representera blod.

En död viking:

Det sista uppdraget var att på något sätt kombinera de tidigare verken, jag kopplade t.ex. ihop titlarna och lade då till detaljer för att försöka påvisa den nya betydelsen. Vikingar begravdes ofta med vapen och sköldar o.s.v. för att visa deras rang samt att de kunde behöva dem i livet efter detta. Jag skapade därför ett par blodiga svärd och en sköld och placerade ut dem runt mannen. I vissa fall så begravde man inte den döde utan brände dem i stället, så jag valde att kombinera de två sätten genom att placera en brinnande fackla vid mannens huvud.

Extra uppdrag - frågetecken

Som ett extra avslutande uppdrag fick vi en bunt med frågetecken som vi skulle placera ut på platser på stan som vi tyckte kunde behöva ett frågetecken. Mina tankar runt detta var helt ärligt ganska enkla, jag satte frågetecken där jag tyckte att det blev roligt. Vilket egentligen inte är så svårt, jag tycker att ganska mycket blir roligt om man helt plötsligt verkar frågande om det, som att ingen här i världen har någon aning om vad de gör eller vad som händer.

Veckoreflektion v.5

Den här veckan har varit intensiv, ibland har jag undrat om jag verkligen hängt med. Jag har dock också haft väldigt roligt och jag tycker att jag lärt mig en massa nya saker. Att få testa något helt nytt så som Stop Motion öppnade mina ögon för nya sätt att uttrycka mig på, och även om jag hade problem och det var svårt under själva workshopen så är jag ändå glad att jag kämpade på och fick ett resultat. Jag anser också att workshopparna har gett mig en hel del material som jag kan använda i min egen roll som lärare, olika övningar och sätt att tänka på som kan appliceras i klassrum, ibland kan jag tycka det är svårt att tänka att jag faktiskt ska stå där en dag, där framme och vara läraren. Men genom de övningar vi gör så känner jag mig mer redo för varje dag, det känns som att jag fyller en ryggsäck med allt som jag kan behöva för min lärarroll och det känns tryggt att bära på den.

Något som jag verkligen uppskattade den här veckan var litteraturseminariet. Jag var lite orolig först, då sådana seminarium på Pedagogen inte var särskilt givande eller uppskattade. Jag blev dock glatt överraskad! Jag kom dit ganska osäker, jag hade läst de kapitel vi skulle men jag tyckte att jag verkligen inte hade förstått vad "den modesta estetiken" och de andra begreppen innebar. Att då få jobba med dem på ett mer visuellt sätt var så givande! Bara efter övningen där vi fick placera ut lappar på golvet för att försöka förklara begreppen gav mig en sorts "aha-upplevelse". När jag kunde se orden framför mig i former som representerade deras funktion så blev allt så mycket tydligare. När vi sedan även fick presentera begreppen som karaktärer så blev det nästan glasklart, jag gick hem med lätta steg, det kändes så skönt att faktiskt ha förstått vad det handlade om. Seminariet gav mig också en större förståelse för nyttan att jobba visuellt i skolan, jag tänkte på min egen skolgång och kände att det fanns mycket som hade kunnat vara så mycket enklare om mina lärare hade använt mer visuella metoder. Alltså fick jag mer bra kunskap att lägga i min ryggsäck, jag vill också arbeta visuellt -  jag vill ju att de elever jag har verkligen ska förstå det jag lär ut, så varför inte arbeta visuellt då det bevisligen kan ge så mycket mer än bara rader med text?

Även om veckan varit intensiv, och jag kanske inte varit helt på topp så är jag otroligt nöjd med den. Det har varit så givande att jag knappt har velat gå hem, jag känner mig redan mycket tryggare i min lärarroll.

En tolkning

Vi hade fått i uppdrag att välja ut något slags verk på ett museum eller en utställning. Jag fastnade för självporträttssamlingen på Göteborgs Konstmuseum. Jag tyckte det var fascinerade att det var så stor variation i hur konstnärerna hade valt att framställa sig själva, allt i från teknik till färger och poser. Jag började fundera på att man ändå lägger en bit av sig själv på canvasen, speciellt vid ett självporträtt, man försöker visa något av sig själv. När jag började spinna vidare på den tanken så började jag fundera på det att ibland får verket eget liv, man kan ha försökt visa något specifikt men av någon anledning är det något annat som kommer fram. Jag försökte fånga detta i min lilla serie, kvinnan har försökt framställa sig själv på ett viss sätt i sina porträtt men andra delar av henne har sipprat in i duken och kommer till liv när hon inte tittar.

Kulturorientering

Göteborgs Konstmuseum - 28/1 

Ja för det första kan det nämnas att jag älskar museum, och jag älskar konst så det här är kanske så nära perfektion som man kan komma i min åsikt. På Göteborgs Konstmuseum finns en stor samling konstverk utav alla olika slag! Det finns skulpturer, oljetavlor, akvarell och det finns modernt och klassiskt, ja det finns lite av allt kan man säga. För min egen del så var det just hallarna fyllda med de klassiska verken som fångade min uppmärksamhet, troligtvis för att det är de tekniker som jag verkligen vill lära mig! Jag blev alldeles uppslukad av ett konstverk som sträckte sig från golv till tak som skildrade en armé på marsch, jag kunde knappt förstå hur konstnären ens hade orkat att måla allt, alla detaljer och alla färger, jag blev helt hänförd! Eftersom jag inte gick själv utan hade sällskap av Sandra och Ninja så tog vi möjligheten och diskuterade många konstverk under tiden vi beskådade dem. Vi pratade om vilka som tilltalade oss och varför, vilka tekniker som vi tyckte var intressanta och vi pratade även en del om vad vi trodde vissa verk ville förmedla. Vi tog också chansen att vara lite kritiska och uppmärksammade att majoriteten av verken är skapade av män, samt diskuterade vi en del om hur kvinnor porträtterades i verken. Det var specifikt ett verk som vi fastnade vid som visade en grupp med män vid något firande tillfälle, det fanns även två tydliga kvinnokaraktärer med som var placerade i förgrunden. Till tavlan fanns en beskrivning som namngav alla männen i bilden, kvinnorna däremot var enbart benämnda med ordet "modell". Hade man alltså känt behovet av att stoppa in ett par kvinnor i bilden bara för att de skulle finnas där?

Jag kan säga att till en början blev jag nästan lite skrämd av att gå bland alla dessa mästerverk, jag kände mig lite obefintlig när jag stirrade på tavlor av Monet och Picasso. Det vändes dock ganska snabbt och jag fylldes istället av inspiration och skaparlust, jag kände att jag ville springa hem och bara testa en massa nya saker, se om jag kunde använda något utav det jag sett i mitt eget skapande - kanske skapa stämning med färger som Monet? Jag är otroligt glad över att jag gick till konstmuséet - även om jag var helt slut när jag kom hem, alla intryck tog ut sin rätt. Det var det dock värt, jag tror inte jag känt mig så här inspirerad och driven på länge, att gå i de otroligt vackra hallarna var som att se alla möjligheter jag har lägga ut sig framför mig - nya vägar öppnade sig och jag är spänd på att se vart dem kan leda, jag ser ärligt talat fram emot att kämpa med att lära mig nya saker, kanske misslyckas ibland men att försöka igen och igen, som man säger: ta ett steg i taget!
Röda Sten Konsthall - 28/1


Jag hade inte alls tänkt att gå till Röda Sten utan det var något som bara hände då jag var i närheten. Jag hade därför ingen aning om vad det var för utställning som pågick utan jag fick helt enkelt bli överraskad. Det visade sig att det var en utställning av Carlos Motta kallad 'For Democracy There Must Be Love'. Den här utställningen var dock inte särskilt inspirirerande eller intressant för min del. Det var inget som drog mig in eller tilltalade mig, jag fick ingen lust att stanna och titta närmare och fundera. Något som jag tycker är så synd då de ämnen Motta jobbar med är otroligt viktiga och relevanta. Det fanns en del i utställningen som jag i alla fall tyckte var lite mer lockande än de andra delarna och det var hans små miniatyrfigurer - kopior av religiösa symboler från Latinamerika. Jag tror att de tilltalade mig då jag kunde dra kopplingar till mitt intresse för mytologi och det fanns stora likheter till Nordisk mytologi och dess symboler.

Hasselblad Center - 28/2

Det var ren slump att jag gick på denna utställning, jag gick till konstmuséet för att köpa böcker och såg då att denna utställning tillkommit. Det var en fotografiutställning av vietnamesisk-amerikanska fotografen An-My Lê. Jag är glad att jag hamnade på just denna utställning då den tilltalade mig otroligt mycket. Den behandlade olika konflikter och visade olika vinklar inom krig och militär. Jag är fascinerad av historia och då gärna krigshistoria, jag är dock inte speciellt insatt i t.ex. Vietnamkriget så att se hennes fotografiska tolkningar av det var mycket intressant. Jag blev mycket mer känslomässigt tagen än vad jag trodde när jag först gick in. Att se alla dessa soldater och människor på hennes klara foton gjorde allt så verkligt, det kändes som att jag var där. Jag uppskattade också just hur hennes foton såg ut, jag kunde se skönheten i dem utan att se själva motivet eller berättelsen bakom. Det var någon sorts klarhet och styrka i varje foto som stog för sig självt på något vis. Jag tycker att arbeten som An-My Lê's är viktiga, vi talar om att vi som lärare måste vara öppensinnade och se flera vinklar och även lära våra elever detsamma, An-My Lê's foton ser jag som något man definitivt kan använda just för att påvisa detta. Vi blir matade med bilder av konflikter genom media, men det är bara en skildring, en vinkling, vi måste ta till vara på de tilfällen då vi kan få en annan bild av sanningen.


Introduktion till samtidskonst och konstteori - 2/3 

Vi hade en föreläsning samt ett seminarium som behandlade dessa ämnen. Dock så användes samtidskonsten mer som ett verktyg för att förklara och undersöka vad konstteori innebär. I vilket fall som helst så tyckte jag att det var intressant. Vi talade en del om vad samtidskonst innebär/innehåller - att tidsperioden är efter 1960-talet och framåt och att det i mångt och mycket handlar om postmodernism till exempel. Innan detta tillfälle visste jag verkligen ingenting om samtidskonst, jag har ju sett verken och hört talas om konstnärerna men jag har aldrig haft någon uppfattning om vad det verkligen handlar om. Efter föreläsning hade jag en bättre förståelse om att postmodernism och då även samtidskonst är emot kanon/värden/sanningar och är kritisk till tanken på objektivitet - så som Olle sa: allt är relativt och subjektivt, det finns inte bara en sanning. Jag må inte vara insatt eller överdrivet intresserad av samtidskonst och dess många former - performance, landart, graffiti etc - men jag ser helt klart vikten av den och varför den uppstod. Mycket av det som postmodernism står för tycker jag är viktigt att tänka på och det ger en viss frihet i ens skapande - vidare så betyder detta att samtidskonst ofta är en mycket bra grund för diskussion och då även konstteori - vilket var vad vi gjorde på seminariet.
 
Vi delades in mindre grupper där vi sedan även blev delade i två sidor - för och emot/ positiv och negativ - som vi sedan varierade så att alla fick testa. Utifrån olika verk inom samtidskonst så skulle vi agera ut detta, att vara för eller emot verket och varför. Många intressanta tankar dök upp och det var svårt att vara enbart negativ eller positiv utan vi ville gärna flyta in i någon sorts medelpunkt - men det är väl egentligen ganska självklart att det blir så, världen är inte bara svart och vit så varför skulle våra diskussioner vara det med? Jag kunde helt klart se nyttan av att använda liknande arbetssätt i klassrummet då det är ett utmärkt sätt att t.ex.lyfta aktuella samhällsfrågor eller få eleverna att se saker från nya vinklar. Det är ett bra tillvägagångssätt för att visa elever att det finns gråzoner, eller regnbågar att det inte alltid finns ett rätt eller fel svar något som skolvärlden annars gärna försöker påstå. 


Art Nouveau Posters - Masterpieces of Art - Bokreflektion 

Jag fann den här boken väldigt intressant och inspirerande. Den gav mig en bra ingång till en stil som jag aldrig läst om tidigare. Jag skulle verkligen rekommendera den om någon är intresserad av Art Nouveau men är ny inom området. Jag skulle dock vilja påpeka att den kan vara lite kämpig att läsa vid vissa stycken. Författaren har en ordentlig genomgång om Art Nouveaus historia och hur samhället såg ut vid den tidpunkt då konststilen började uppstå, man får alltså lite historia-undervisning på köpet. Problemet är att han tycker om att rabbla upp konstnärer och årtal så ibland känns det som att man enbart läser en lång lista med namn, om man vet något om konstnärerna så kan det nog vara mer givande, men som oinsatt kan det bli lite jobbigt. Jag tycker dock att resten av boken väger upp detta! Jag blev glatt överraskad när jag upptäckte att Art Nouveau starkt inspirerats av japansk konst, det kanske inte är konstigt att jag drogs till stilen då jag är ganska besatt av allt med Japan att göra? Att stilen även varit involverad i så mycket mer än bara reklamposters var också något nytt, Art Nouveau kan återfinnas i allt ifrån möbler och tekoppar till arkitektur. Det som fångade mig mest och som egentligen gjorde det komplicerat för mig var kvinnans roll i denna konstform. Jag kände mig nästan lite kluven, å ena sidan så var kvinnans syfte i bilderna att försköna och sälja något, de skulle vara sinnliga och svaga - nästan lika mycket objekt som varan som säljs. Dock fanns det även en annan sida då kvinnornas roll i samhället började skifta, den 'nya' kvinnan dök upp, hon som kunde handla på egen hand och dricka öl eller ta en cykeltur utan att behöva svara till någon annan, dessa kvinnor var också en stor inspiration i mycket Art Nouveaukonst. Jag kände mig alltså både lite arg och lite stolt över de bilder jag såg i boken. 

I vilket fall som helst kan jag säga att boken var otroligt inspirerande för mig. Jag är så sugen på att måla egen Art Nouveaukonst och testa de olika tekniker och uttryck som återfinns där. Det är speciellt Alphonse Muchas bilder som tilltalar mig, boken har gjort mig tillräckligt nyfiken för att kolla upp denna konstnär ännu mer. 

Cathy Rigby as Peter Pan or The boy who wouldn't grow up

Jag funderade länge över vad min sista del till kulturorienteringen skulle vara. Jag kände att det var lite enformigt och tråkigt att enbart gå på utställningar, även om det självklart är stor variation i själva utställningarna. I mitt yrke som lärare är det meningen att jag ska ge eleverna en bredd inom konst, jag ska visa dem alla möjliga uttrycksformer så jag tyckte det var ganska självklart att även jag själv måste undersöka olika möjligheter. Jag valde därför att se på en musikalföreställning. Jag kunde dock inte se någon live, utan nöjde mig med en DVD-version. Jag ser dock detta som något positivt då det visar vilka möjligheter jag har att ta med dessa uppträdanden in i klassrummet, många av mina elever kommer inte ha möjlighet att gå på uppträdanden live heller, men genom DVD-versionerna kan de ändå uppleva dem. Jag valde att se en uppsättning av Peter Pan, jag har sett många filmversioner och även läst boken en gång i tiden men jag hade aldrig sett en musikal- eller teater-version. Vad jag älskade med uppträdandet var alla kreativa lösningar de hade, Peter Pan är en väldigt magisk historia med barn som flyger och älvor och allt annat magiskt man kan tänka sig. Inget av det existerar ju i verkligheten så jag fann det intressant att se hur de hade löst det, som att ett ljussken kombinerat med pinglande ljud representerade Tingeling. Jag blev förvånad över hur snyggt de fick till det när barnen flög, jag kunde inte se något spår av selar eller trådar som höll uppe dem, det såg verkligen ut som att de flög på riktigt! Jag älskade även de olika scenuppsättningarna, detaljerna var underbara! Som barnens sovrum med leksaker utspridda över golvet och saker upphängda på väggen, eller Peter Pans och de borttappade pojkarnas hem i Neverland. Jag kunde nästan tro att det var en film jag tittade på med specialeffekter och allt möjligt som kan få vad som helst att se verkligt ut, men nej, detta var enbart hantverk! Jag fick direkt en koppling till Vygotskijs 'fantasi och kreativitet i barndomen' och vårt seminarium med Maria. Vi funderade runt fantasi och verklighet, var går gränsen? Jag kände att den här föreställningen är ett utmärkt exempel att använda vid en sådan diskussion, så jag tycker att den mycket väl kan användas som underlag vid undervisning. Den visar upp många olika kreativa uttryck, det är drama, sång, dans, hantverk, måleri, möjligheterna är oändliga! Jag tycker också att Peter Pan är ett utmärkt exempel för att säga att fantasin inte behöver försvinna när vi växer upp, om vi vill kan vi alla behålla vårt inre barn och dess fantasi!